Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta särbehandla pensionärer!

Många har kritiserat jobbskatteavdraget under de mer än sju år företeelsen tillämpats.

Annons
oense. Fred Landfors om orättvisor mot pensionärer, alliansen och Socialdemokraterna svarar PRO om pensioner.

Ibland har kritiken varit svår att ta in för de som saknar tid och sliter med den egna vardagen. För dem och för de politiker som enligt min uppfattning missköter sitt uppdrag genom att nonchalera problematiken, vill jag sammanfatta en nedkortad kritik.

Resonemanget gäller bara för relationen mellan arbetande och pensionärer. Också andra aspekter kan diskuteras.

En fungerande demokrati kan givetvis bestämma att pensionärer skall stå för mer av samhällets kostnader efter ekonomisk bärkraft än de som jobbar. Även om det låter egendomligt och högst sannolikt resulterar i mindre privatkonsumtion och färre nya jobb än om skatten sänks lika för bägge parter, är det inte odemokratiskt, då ju ”alla” en dag blir pensionärer.

Förvisso unikt, onödigt och komplicerande, men dock demokratiskt.

Problemet är hur jobbskatteavdraget införs.

En vägledande praxis utgör svensk lagstiftning om pensionsomläggningen. Där fastslås att genomförandet skall ske stegvis under närmare två årtionden för att minska effekten för den enskilde.

Till skillnad från den nödvändiga pensions-omläggningen införs inte det onödiga jobbskatte-avdraget stegvis. Pensionären drabbas över en natt av den större försörjningsbördan.

Mest drabbas födda 1942, som aldrig fick något jobbskatteavdrag och förväntas leva och subventionera de som arbetar under 18 år. Jobbskatteavdraget har alltså skapat en omfördelning av välstånd mellan generationer. En gigantisk summa för pensionären.

Hur kan det bli så i ett demokratiskt land som Sverige?

Utvecklade länder, med en historia som gör dem mer krassa i bedömningen av politiker, har normalt en författningsdomstol med uppgift att godkänna att nya lagar följer grundlag och harmoniserar med andra lagar.

Det svenska Lagrådet granskar lagförslag om regeringen begär detta. Rådets hemsida förklarar att tiden var kort för en riktig granskning av jobbskatteavdraget, men att övergångsbestämmelsen är ett bekymmer.

Problemet är alltså att individer snarare än klassindelningen ”pensionärer” drabbas, då man inför den högre skattesatsen över en natt. Regeringen valde tydligen att strunta i kommentaren.

Nu spelar det liten roll om jobbskatteavdrag kan motiveras i juridiska termer. En enkel definition av begreppet demokrati som uttryck för majoritetsstyre och minoritetsrättigheter omöjliggör tidiga jobbskatteavdrag-över-en-natt i en fungerande demokrati när inga påtagliga vinster kan påvisas genom högre pensionärsskatt. Men detta kräver naturligtvis politiker med vidare intressen än de egna jobben.

Med en tvivelaktig tolkning av vad som ger röster godkänner Socialdemokraterna upplägget.

Partiet tycks nu mena att rättvisa kan upprättas senare genom att fram-tidens pensionärer (som haft jobbskatteavdrag) får minskad skatt. Då är individerna som drabbats mest döda sedan länge.

Varken nyliberalism, liberalism, konservatism eller socialism kan ideologiskt motivera jobbskatteavdrag.

Var finns våra västmanländska politiska aktörer? Förstår dessa inte att behandlingen av dagens pensionärer legitimerar ageranden som är mycket allvarligare än rasismens marginella framträdande i det nutida svenska samhället.

Vi har alltså en lagstiftning som särbehandlar människor, men inte ens de politiska ungdomsförbunden reagerar!

Fred Landfors Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons