Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socionom: Snällhet är den viktigaste konsten

Vi kan åka till månen, bygga skyskrapor och transplantera organ. I bokhandeln finns mängder av böcker med tips hur vi kan bli rikare, smartare och vackrare. Men hur blir man en snällare och bättre medmänniska?

Annons

Jag har letat - det var inte lätt att hitta en bok om snällhet - och hittade till slut till min stora glädje Stefan Einhorns fantastiska bok Konsten att vara snäll som jag varmt rekommenderar alla föräldrar, lärare, politiker att läsa. Ja, alla skulle må gott av att läsa denna fina och kloka bok.

Stefan Einhorn skriver att en snäll människa är en individ som lever med etiken i sitt hjärta och bär i sitt medvetande ständigt omtanken om medmänniskan. När jag läste boken funderade jag mycket över hur det kommer sig att snällhet har fått sådan underordnad roll i vårt samhälle när det egentligen kanske är det viktigaste av allt. Hur häftigt är det egentligen att vara artig och vänlig och hjälpsam? Hur ofta ser man till exempel någon ge plats åt en äldre människa på bussar och tåg?

Att vara snäll har i vårt land betraktats lite som att vara mesig, lite dum ungefär "som kossorna i hagen" Det är mycket häftigare att vara cool och tuff. Om vi istället byggde ett samhälle där snällhet hade hög status så skulle vi förmodligen ha ett samhälle som såg annorlunda ut än det vi ser i dag. Skolmiljön skulle vara bättre och arbetsplatser gladare.

Sjukskrivningarna skulle förmodligen vara färre, våldet mindre och samhällsklimatet bättre. För i ett samhälle där snällhet premieras hjälper man varandra mer, visar större hänsyn och har mer förståelse för varandra. Vi skulle vara mindre rädda att säga nej till det som är fel, för att vara snäll är inte samma sak som att vara tyst. Att vara snäll är snarare att våga ta svåra beslut och hantera obehagliga situationer bara för den goda sakens skull.

Att vara snäll innebär också att visa hänsyn. Vissa hävdar att vi föds med någon sorts inneboende drivkraft av att vilja göra gott, men som alla andra drivkrafter kan den uppmuntras eller stävjas.

Uppmuntrar vi våra barn i tillräckligt hög grad att vara schysta och medmänskliga? Premieras schyst beteende i skolan? Förr hade religionen och det kristna budskapet en stor påverkan på människors beteende. Idag har det mindre inflytande.

Så hur får vi in det etiska tänkandet - att det lönar sig att vara snäll - på ett naturligt sätt i samhället? Hur stor plats får den etiska aspekten i de olika samhällsdebatterna?

I till exempel skoldebatten som pågår nu läggs mycket fokus på nationella prov och kunskapsinlärning och väldigt lite på hur får vi barnen att känna sig trygga.

Hur mycket fokus läggs i debatten på hur vi ska arbeta med barnen i skolan så att de förblir/blir nyfikna, ansvarstagande och bra medmänniskor? I sjukvårdsdebatten läser vi ofta om vårdköer, men sällan om vilket bemötande man kan förvänta sig som patient.

Detsamma gäller medarbetarsamtalen på arbetet. Hur stor vikt lägger vi vid frågor kring schyst beteende och god service i förhållande till hur vi nått våra resultatmål?

Lönar det sig att vara snäll i vårt samhälle? Om inte, är det verkligen på tiden att det gör det. Att vara snäll är inte att vara dum som "kossorna i hagen", att vara snäll är en konst som vi alla kan lära oss att utveckla, precis som all annan konst, om bara intresset och motivationen är tillräckligt starka.

Så hur skapar vi ett samhälle där det känns motiverat och intressant att var snäll och där det lönar sig att vara en bra medmänniska? Hur kompletterar vi resultatfokuseringen, som är nödvändig för vår utveckling, med större inslag av "snällhet". Vilket samhällsklimat vill vi ha?

Agneta Tersmeden Hendel

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons