Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solveig Ingemarsson (s): Att vara nedlåtande lönar sig aldrig

Annons

HÄRMAPORNA stod det med mycket stora bokstäver på Expressens ledarsida den 14 september, strax intill en gråsvart bild på Mona Sahlin, Thomas Östros och Ylva Johansson. I själva texten kunde man läsa några politiska uttalanden som nämnda personer lär ha gjort och som den unga journalisten tolkade som likvärdiga allianspartiernas åsikter. Hon tyckte att "Mona Sahlin bland annat skulle sänka volymen i sina attacker på regeringen, särskilt som hon gärna efterapar alliansens politik".

Under valåret 2006 måste allianspartierna ha varit väldigt städade och välkammade eftersom dessa anklagelser ständigt återkommer i dagens debatter så snart någon socialdemokrat öppnar munnen. Nu får vi inte ha åsikter som i vissa fall kan överensstämma med alliansens politik heller - särskilt sagt av moderater som valet 2006 kallade sig för "arbetarpartiet", som både som ord och handling varit och är en hjärtefråga för oss socialdemokrater. Den som kan sin historia vet att vi ända sedan begynnelsen lyft fram och hävdat arbetslinjen. All socialdemokratisk politik har utgått från människan och hennes förmåga samt rätten till arbete.

Det som alliansen inte ser är att kraven alltsedan 1990-talskrisen ökat och gjort att växande grupper hamnat utanför. Jakten på superarbetskraften fortsätter med hänvisning till den globala konkurrensen. Personalcheferna är än idag starkt negativa till att anställa såväl långtidssjukskrivna som långtidsarbetslösa. Och vill inte arbetsgivarna anställa hjälper det inte hur aktivt man söker jobb. Ändå får dessa arbetslösa och sjuka i alliansens Sverige betala för den arbetande gruppens välfärd. Genom att öka kostnaderna och sänka ersättningar för de redan svaga och utsatta, tror de att folk blir snabbare friska, mer glada och anställningsbara.

För mig betyder välfärd att jag har ett samhällskontrakt med andra, där vård, etik, skola och omsorg är viktiga ingredienser, där vi tar hand om varandra solidariskt och ser till att ingen kommer efter eller far illa. Där kan vi utvecklas utifrån våra förutsättningar, oavsett var vi står i livet och vilka felaktiga val vi än gjort, och där resurser fördelas så rättvist som möjligt. Inte att straffa och anklaga olika grupper, utan urskiljning och hänsyn till individuella omständigheter. Då skapar man bara rädda, aggressiva och okänsliga individer.

Alliansens hårdföra sätt att se samhället på kan man också tydligt se genom FRA-debatten. I Enköping hade militären nyligen en premiärvisning i hur svensk information kan gå på direktlänk till Nato.

"Vad händer med FRA:s information om svenskarnas telefon- och datatrafik, när den strömmar vidare ut på Natos plattform? Vad händer när polis, räddningstjänst, militär och alla Natoländerna delar den informationen? Eller med flyktingar som tagit sig till Sverige, när alla deras mobilsamtal riskerar att läggas ut på Natos plattform. Eller vad händer om vittnet till en krigsförbrytelse tar kontakt med en svensk journalist?" Det frågar sig journalisten Eva Franchell på Aftonbladets ledarsida den 24 september. Den pågående FRA-debatten berör knappast högljutt de Natosamarbeten alliansen har för avsikt att utvidga. Varför så tyst?

Övervakning, bestraffningar och nedlåtande sätt mot svaga människor och länder har aldrig någonsin lönat sig. Och jag hoppas att det heller aldrig lönar sig i valet 2010.

Solveig Ingemarsson

fritidspolitiker, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons