Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solveig Ingemarsson (S): Diskuterar vi samma fråga?

Annons

Så har ännu en allianspolitiker sjungit marknadens lovsång – utan att egentligen innerst inne vilja granska dess verkningar i ljuset. Göran Landerdahl (FP) hävdar att jag inte har förstått privatiseringens alla fördelar, och menar att om kvalitén hos utförarna är dålig så beror detta på att upphandlarna inte utfört sitt jobb tillräckligt väl.

Jo visst kan det vara så, men frågan är om det är upphandlarna ensamma som ska hängas? Varför sitter det då politiker i nämnder och styrelser och ”låtsas” vara de som tar de avgörande besluten i den slutliga upphandlingsfasen?

Här finns det väl ännu större anledning att utvärdera och granska både utförare och beställare? Som till exempel: Vilka kriterier använder man sig av vid kvalitetsbedömningen? Hur görs utvärderingen? Hur ofta? Av vem? Aviserar man i förväg sitt besök hos utförarna eller törs man komma oanmäld? Hur frågar man personalen och brukarna om verksamheten? Används skattemedlen för rätt saker?

Jag tycker inte om när man helt okritiskt använder ordet ”privat” när det egentligen inte är privat näringsutövning jag här ifrågasatt i mina tidigare debattartiklar i VLT. Vadå privat? Kalla det för vad det är! Det är den skattefinansierade privatiseringen jag vill ska utvärderas. Inte en enda gång använder Landerdahl orden skattefinansierad privatisering i sin debattartikel. Diskuterar vi samma fråga?

Och var hittar man EU-krav på att allmänna skattemedel ska användas vid fri rörlighet? EU:s grundläggande principer om fritt utbyte av kapital och tjänster har ingenting med våra skattemedel att göra! Däremot blir det så om man väljer att sälja ut och privatisera vår offentliga sektor.

Privatiseringen ger vinster, men för vem? Dagens Nyheter har haft artikelserier om vinsterna i Stockholms primärvård och beroendevård.

De privata vårdcentralerna i Stockholms län fördubblade sin aktieutdelning från 2004 till 2005, från 14 till 34 miljoner kronor. Den läkare som tjänat mest på detta tog ut 5 miljoner i vinst på fem år.

På privata Maria beroendecentrum kan ägarna efter fem år bevilja sig en aktie-utdelning på 57 miljoner kronor.

I artikeln framstår det som att det handlar om sparade suddgummin eller fundera två gånger innan man beställer ett labbprov.

Här borde det vara glasklart vad det handlar om; offentliga medel, i huvudsak skattepengar, har använts till att ge vinster åt ett antal privatpersoner. Dessa medel skulle i stället ha kunnat användas till tjänster, ökad tillgänglighet, lönehöjning för den lågavlönade personalen, laborato-rieresurser, ökat behandlingsutbud och så vidare.

Är det rätt att okritiskt fortsätta sälja ut det folket äger gemensamt, utan att först granska det som hittills gjorts?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons