Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solveig Ingemarsson (S): Globaliseringens dumburk

I min barndom fanns en sparbössa i varje hem. Att spara var en dygd. Oavsett slantens storlek så fick varje unge lära sig, att även små slantar blev större med åren. Spar­bankens tidning med flickorna Spara och Slösa lästes av de flesta barnen med stort intresse.

Annons

Sveriges Föreningssparbank utstrålade länge en känsla av ärlighet med stark förvaltarkunskap, trots att vissa etablissemang uppfattade banken som lite mossigt för att de mest höll på med insättning och utlåning av småspararnas pengar. Men fyrtiotalisternas föräldrar litade på banken och uppmanade sina barn att spara innan de handlade.

När så fotfolkets sparbank ändrade namn till Swedbank borde flertalet svenskar ha börjat ana oråd. Nu skulle även småspararnas bank visa musklerna. Särskilt som kapitalet nu hade blivit alltmer globalt och där pengar kunde tjänas på stora utlåningar. Nu skulle banken verkligen visa att den globaliserats och internetanpassats, och fyrtiotalisterna hade för länge sedan glömt sina föräldrars sparråd.

Egentligen borde jag inte ha blivit överraskad och upprörd, men blev det av min okunskap och tillit till banksystemet när jag vid dagens globaliserade, ekonomiska hårdsmälta fick vetskap om att framför allt Swedbank, Nordea och SEB hade lånat ut miljarder till de baltiska länderna. Särskilt när jag funderade över mot vilken säkerhet de lånade ut pengarna.

Den sorts säkerhet som vanliga småsparare måste visa upp när han eller hon vill låna pengar, som att belåna sitt hus eller att en släkting eller vän går in som en ekonomisk garant. Vilka garantier gav till exempel Lettland? Sitt land kanske? I Riga står ett stort statusliknande glashöghus, som sträcker sig högt upp i skyn – som ett monument över svensk dumhet. Bankens namn står överst!

I Sverige tar en handfull personer beslut om miljardflytt mellan länderna. Personer som alla tycks vara skolade på Handelhögsskolan, personer som delar samma värderingar och teorier. Dessa människor tror att Sverige blir ett bättre land om lönerna sänks, skatterna sänks, den offentliga sektorn minskas och så vidare.

Och mitt i den smeten sitter journalister med husbondens röst, där 80 procent av pressen är samma krafter som den ekonomiska makten.

Vet kanske dagens regering vad som väntar bakom hörnet, eftersom riksbanken agerar nervöst och finansminister Anders Borg (M) ser alltmer pressad och bestämd ut när ekonomin kommer på tal? Kommer det att bli de svenska bankerna – framför allt Swedbank och SEB – som genom sina okritiska affärer

i Baltikum får svenska statens finanser på knä?

Både datateknik och internet har gjort mycket gott i våra samhällen, men dessa tekniker har också gjort det motsatta. Frågan är om någon törs ifrågasätta globaliseringens dumburk. Det vill säga, där alla plötsligt ska konkurrera med alla och med en teknik som både slår ut och löser vissa människors problem och som hetsar alla förståsigpåare att bli allt djärvare. I cyberspace gömmer sig tomheten och den oändliga fantasin, framkallade av ettor och nollor.

Under tiden tvår fyrtiotalisternas föräldrar sina händer och förstår inte hur deras barn så blint kunnat lita på den globaliserade ekonomins kedjebrevsröra. En röra som alla vid det här laget borde veta, spricker, när något bryter kedjan. Denna gång bröts kedjan av USA.

Solveig Ingemarsson

fritidspolitiker

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons