Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Som stressdrabbad sjukskriven får du inte ha en åsikt

Annons

Jag är en förtidspensionerad sjuksköterska som egentligen borde vara tyst men som inte längre kan hålla inne med de tankar som surrar i min stressdrabbade hjärna. Jag har tidigare blivit uppmanad av bland annat en politiker att vara tyst och inte tycka till om sjukskrivningarna.

Såsom stressdrabbad sjukskriven och förtidspensionerad bör man inte ens få ha en åsikt. "Använd den energin till att arbeta i stället" fick jag som svar.

Jag tror inte den politikern skulle vilja riskera att bli behandlad av mig, jag som har dåligt minne, är okoncentrerad, stresskänslig, har svårt att prata, är fumlig, och har flera andra kvarstående symtom.

Att som sjukvårdspersonal arbeta inom landsting och kommun kan för många bli vägen rakt in i en stresspiral som snurrar så fort att man till sist tappar greppet och slungas i väg högt upp i det blå utan någon som helst kontroll. Nedslaget på marken, utan fallskärm, kan bli väldigt hårt och man riskerar att bli allvarligt skadad - för livet.

Efter fem år börjar jag äntligen känna livsandarna återvända och jag skulle vilja börja arbeta deltid så småningom. Men inte inom sjukvården, tyvärr. Den arbetsmiljön vill jag inte återuppleva med risk för att bli sjuk igen.

Jag kan inte "slita hund" igen och samtidigt ha neddragningar som tynger mina axlar.

Under 1990-talet blev vi landstingsanställda kontinuerligt informerade om neddragningar då sjukvården skulle koncentreras till Centrallasarettet i Västerås. När vi ställde den självklara och naturliga frågan om vi i så fall skulle bli fler anställda fick vi det obegripliga svaret: "Nej, det finns inga pengar".

Vi hade inget inflytande alls. Facket gjorde ingenting. Till sist fick jag en känsla av att vara livegen. Under den här tiden avslöjades det att gräddan inom landstingsledningen hade tecknat stora fallskärmsavtal - som utlöstes om de utförde ett dåligt jobb. Då fanns det pengar!

Situationen blev för mig ohållbar mot slutet av 1990-talet. Jag var nu högt uppe i stressspiralen, så jag sade upp mig och började inom kommunens äldreomsorg i stället. Men arbetsmiljön var inte bättre där. Under en period, när det talades om neddragningar på min nya arbetsplats och missnöjet var stort, fick vi besök av enhetschefen och områdeschefen som uppmanade oss att inte överreagera och skriva om detta i medierna.

Jag uppfattade det som ett hot.

Min kropp började nu säga ifrån och psyket likaså. Till sist tappade jag greppet och slungades i väg, utan kontroll. Såsom i ett vakuum svävade jag över allting. Till sist sjönk jag mot marken - och nedslaget blev hårt. Jag låg kvar i två år innan jag kunde resa mig.

Men det var inte bara att borsta av sig dammet och fortsätta gå. Nu började ett hårt arbete med mig själv. Jag måste undvika all slags stress, annars blir min kropp och mitt psyke påminda och säger ifrån. Jag kunde inte ens arbetsträna utan att må dåligt.

Jag har kvarstående men som begränsar mig fast jag skulle ändå vilja börja arbeta igen, på deltid. Heltid blir inte aktuellt. Jag skulle vilja börja om, på mina speciella villkor, vilket kan bli svårt med tanke på den höga arbetslöshet som råder.

Jag tror sjukvårdspolitikerna kan titta i stjärnorna efter mer pengar till bättre arbetsmiljöer. Inom den statliga, kommunala och landstingsorganisationen existerar inte sunt förnuft. Vissa statliga och kommunala bolag går med otroliga vinster medan andra går med enorma förluster. Men att fördela pengarna så att människorna har det bra är en utopi.

Jag efterlyser logiken i Sverige. För pengar finns det! Ta till exempelvis de 11 miljarder från EU som Sverige inte utnyttjat. Skaffa nya arbeten med dessa! Är inte arbetslösheten EU:s högsta prioritet just nu?

Ordna fler arbetstillfällen så att människorna inte arbetar ihjäl sig. Rädda Sverige!

Anna-Marie Nielsen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons