Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sören Wibe (jl): Varför skylla på regeringen?

Annons

För att riksdagen ska godkänna Lissabonfördraget krävs tre fjärdelars majoritet. Det betyder att socialdemokraterna när som helst kan skjuta fram avörandet. Mona Sahlin kan enkelt deklarera att socialdemokraterna inte tänker skriva under något avtal innan Lavalutredningen är klar. Detta skulle tvinga

regering och talman att skjuta fram beslutet och därigenom följa vad LO-kongressen rekommenderade.

Varför sker då inte detta? Ja, det är en fråga som jag skulle vilja ställa direkt till Mona Sahlin. Varför handlar man inte, när man har makten att utan vidare skjuta upp ratificeringen? Socialdemokraterna Göran Färm och Lars Eriksson skriver att de är "djupt kritiska" till att regering och talman vill

ratificera fördraget innan Lavalutredningen är klar.

Jag har mycket svårt att ta denna upprördhet på allvar. Socialdemokraterna kan ju, hur enkelt som helst, ändra tidtabellen. Varför skylla på regeringen?

Jag ska inte upprepa argumenten från tidigare inlägg. Jag konstaterar bara att Göran Färm i 15 års tid försäkrat att de svenska kollektivavtalen inte på något sätt står i konflikt med existerande EU-rätt. Han hade bevisligen fel. Nu argumenterar han för att ytterligare ett fördrag kommer att lösa problemen.

Han har lika fel nu. Svenska löntagare bör inte låta sig förledas ännu en gång.

Sverige har länge varit den lydigaste eleven i EU-klassen. Detta måste få ett slut. Vid inträdet 1995 garanterade dåvarande kommissionär, att den svenska modellen inte

hotades av EU-rätten.

Sverige bör åberopa detta löfte och deklarera att vi inte skriver under något avtal så länge svensk arbetsrätt inte garanteras gälla.

Irland kommer efter sitt nej att få igenom sina speciella krav, Danmark fick igenom sina krav efter omröstningen 1992. Det politiska etablissemanget inom EU har satsat mycket politiskt kapital för att driva igenom Lissabonfördraget. De är villiga till långtgående eftergifter för att få med Sverige, inte minst för att Sverige är en av unionens största nettobetalare.

Defaitism och underdånighet hjälper oss inte, endast en fast beslutsamhet att inte vika från vad som är ett vitalt nationellt intresse, nämligen strejkrätten.

Ingen underskrift av Lissabonfördraget alltså förrän garantier givits för den svenska arbetsrätten.

Sören Wibe

partiledare, junilistan

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons