Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Språket en modesak

Annons

När England vann kriget 1945 tog Sverige bort tyskan ur skolan och satte dit engelskan i stället. Det blev också "fint" att ge sina barn engelska namn. Som Billy, Roger, James, Mary, Bridget. Det förefaller som om svenskarna nu börjat ge barnen svenska namn i stället. Som Karl, Gustav, Erik, Gunhild, Nils, Sven, Emma, Ebba.

Det var en vagnmakare som ville få sin son döpt till Vagn. Det skulle erinra om fadern. Prästen vägrade. Enligt lag får man inte ge sådana namn. Han fick en ljus idé: Han kan väl få heta Axel?

Svenskan lånade massor av ord från tyskan på medeltiden. Enligt lagen skulle städerna till och med ha ett visst antal tyska ledamöter till rådet. På 1600- och 1700-talen var det franskan som det var "fint" att låna ord ifrån. Men latinet var skolans och de lärdas språk.

Under de tre sista seklerna har vetenskapen gått framåt med stormsteg. Man behövde nya ord för saker som inte alls funnits förut, till exempel radio och tv. Då hämtade man tusen och åter tusen ord från latinet och grekiskan. Kanske den medicinska vetenskapen hade särskilt stort behov av nya ord. Andra länder hade samma behov som Sverige, att låna ord från dessa två språk, som har fått bilda en brygga mellan de olika ländernas vetenskapare.

Från latinet har vi framför allt en mängd vanliga, enkla ord. Som penna, papper, brev, maskin, motor, bil, lokomotiv, lyx, explosion, maritim, navigator, terror, cirkus, etcetera och tusen till.

Från grekiskan har vi lånat massor av ord som vi dagligen använder, till exempel alla ord som börjar på tele, epi, ana, syn (eller sym i början på ord som i symfoni), meta. Eller slutar på grafi, logi eller tes. De är grekiska ord allihop.

Ett språk som tränger fram med oemotståndlig kraft i Sverige är engelskan. Särskilt bland ungdomar. Det måste vara ett nöje att i dag vara lärare i engelska. Man möter engelskan över allt, i radio, i tv, på nätet, i tidskrifter, i annonser, i tidningar.

I vanligt enkelt, vardagligt samspråk bland unga på gatan hör man den. Också i svordomar och riktigt fula sexuella ord kan man höra ungdomar uttrycka sig ledigt på engelska, kanske ibland sagda utan att vederbörande begriper vad han/hon säger. Ord som man kanske inte hört sedan man låg i lumpen. Ord som jag inte har lust att skriva här i tidningen.

Jag hoppas att lärarna tar upp det här på lektionerna och säger att det finns gränser för vad man kan säga och inte säga. Språk som man tror ger intryck av frigjordhet och självständighet ger snarare bara intryck av dumhet och tanklöshet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons