Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Städning är det sämsta exemplet

I VLT lördagen 28 april efterlyste sju företagare mer konkurrens i den offentliga sektorn. Konkurrens kan vara något gott om det leder till bättre service i kombination med lägre kostnader.

Annons

Det är dock lätt att missa viktiga parametrar när fördelar ska sättas mot nackdelar. Dessa sju debattörer lyfter fram upphandlingen av Västerås Stads städning som ett exempel på en för staden (och privatiseringen) synnerligen lysande

affär, i och med att kostnaderna sjönk med "upp till 35 procent".

Jag skulle också vilja lyfta detta exempel, men av helt andra anledningar. Sällan har en affär av detta slag lett till så mycket problem för dem som skall utföra uppdraget. Tyvärr har våra sju debattörer enbart tittat i sifferkolumner och helt missat att tillfråga utövarna, det vill säga städpersonalen som utgör den faktiska verkligheten, bortom sifferkolumnernas missvisande värld.

För det första betedde sig Västerås Stad i mitt tycke skamligt när övergången skedde. De tidigare av kommunen anställda städarna lämnades vind för våg i händerna på privata bolag, vars primära mål enbart var att sänka kostnaderna för att kunna lägga sig lägst och därmed ta hem kontraktet. Städpersonalen blev erbjuden att stanna kvar

i tjänsten om de gick ned

i tid. Andra, som jobbat

i tiotals år på samma

arbetsplats, fick ¿erbjudandet¿ att byta arbetsplats

eller säga upp sig. Vidare var det inte heller helt ovanligt att städpersonalen nu skulle dela upp sin

arbetsdag mellan flera olika nya arbetsplatser. Förflyttningen skulle ske på högst 15 minuter, annars blev det avdrag på lönen (det vill säga ytterligare sänkt tid).

Vi ska också minnas att många människor i denna arbetsgrupp från början saknar högre utbildning, men sannerligen gör en oklanderlig arbetsinsats varje dag. Eftersom många då saknar yrkesalternativ, kände de sig tvingade att acceptera en sänkt lön i kombination med högre arbetsbelastning. Plötsligt skulle nu många göra samma jobb på två tredjedelar av tiden och med sämre lön.

Denna slit och släng-mentalitet för givetvis med sig flera negativa aspekter, som för samhället i slutändan kostar stora summor i form av utbrändhet, stressrelaterade skador och sjukskrivningar. Den 35-procentiga kostnadssänkning som de sju debattörerna pratar om är med andra ord ett luftslott då kostnaderna ökar på andra håll i samhällets budget i och med denna katastrofala personalpolitik. Dessutom kan många med mig intyga att servicen blivit betydligt sämre efter upphandlinge. nSkolorna, och andra arbetsplatser som nyttjar denna upphandling, köper dessutom för lite tid, då den tidsvisande arbetsplanen som synes är helt missvisande.

Det är lätt att uttala sig om 35-procentiga kostadssänkningar om man väljer bort aspekter i form av de människor som ska utföra sysslorna. Ekonomi innehåller fler parametrar än

raka kolumner.

Mats Bennbo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons