Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statsvetare: Även goda avsikter kan slå tillbaka

Kan människor övertygas om att frihet är bra, fast de inte drar egen nytta av den? En som tänkt mycket på detta var Alexis de Tocqueville, fransk socialfilosof och politiker.

Annons

Hans mästerverk Den gamla regimen och revolutionen utkom 1856 och finns nu på svenska. Han söker förstå den ofrihet och missgrepp som utlöste 1789 års revolution. Han fördelar ansvaret mellan klasserna och frågar sig varför friheten lät vänta på sig.

Att folk lider förtryck är inte nog, menar Tocqueville. Så länge de mest störs av konkreta missbruk inser de inte frihetens egenvärde utan väger bara in den nytta som en viss förändring ger dem själva. Därmedhejdas äkta reformer, friheten förblir i sin linda.

Objektivt och skarpsinnigt granskar liberalen Tocqueville villkoren och spelreglerna i det samhälle där revolutionen föddes. Han ser dess svagheter, men betonar också att staten aldrig tog itu med den gamla regimens största fel, centraliseringen, medan den tvärtom hela tiden ökade centralstyret i sin misstro mot regionernas frihet och mot enskilda initiativ. Folkets tålamod var länge stort. Först då framstegen startade, som skedde årenföre 1789, upplevdes det kvarstående förtrycket så hårt att man tillgrep våld.

Medan andra som velat förklara 1789 sett det som ett upprorsskri mot förtryck och elände, en tragedi begriplig först i dess dikt och filosofi, går Tocqueville till helt oväntade källor nämligen förvaltningsarkiven. Han förbigår revolutionens yttre dramatik - Bastiljens stormning, de eldiga talen, giljotinen och terrorn - för att istället granska lokala förvaltningsbeslut respektive klagomål där folkgruppernas villkor framträder. Det är somatt röntga det franska folkets själ. Man ser skälen till den växande oron, till förbittringen och hatet. Och att Bastiljens fall ingetändrade.

För en svensk läsare är det ofattbart hur en statsmakt så länge och hårt som den franska inte bara lyckades beskatta, straffa och trycka ned folket, utan även godta åtgärder som i sin arrogans väckte dess misstro och hat. Fast den franska kungamakten inte var någon despoti, lät den sin förvaltning upprepat kränka undersåtar på alla nivåer vilket bäddade för en våldsam revolt. Att alla beslut därtill fattades i Paris med dröjsmål som väckte de berördas irritation gjorde intesaken bättre.

I Sverige, tänker läsaren, har vår ledning genom tiderna nog ändå visat mindre avarrogans, mera av takt och förståelse mot folket, än det Frankrike som Tocqueville skildrar. Ändå frågar man med honom - är våra landsmän av i dag beredda att vaka över friheten? Är de villiga att överge något avsin trygghet och välfärd för att behålla sittoberoende? Låter vi självsäkra teknokrater intala oss att de styr till det bästa och avlastar oss eget ansvar? Då FRA-frågan, till exempel, upprör sinnena kan problemet te sig aktuellt. Men friheten hotas ofta på andra sätt, som tycks oskyldiga, men som får vanskliga följder på sikt.

Övervakar man, om också med goda avsikter medborgarna, slår det tillbaka. Att läsa Tocquevilles bok är ett sätt att fördjupa synfältet inför dagens frihetsfrågor.

Carl Johan Ljungberg

statsvetare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons