Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statsvetare: Byt namn på kommunerna!

Vad sägs om att ge hela Sverige namnet Stockholm?

Annons

Det skulle väl vara praktiskt att ha samma namn på landet och huvudstaden, för att effektivisera marknadsföringen världen över. Nja, skåningar, värmlänningar, närkingar, västmanlänningar, dalkullor, jämtar och norrbottningar skulle nog inte så lättvindigt ge upp sin provinsidentitet.

Men faktum är att det var precis så det gick till när våra nuvarande kommuner bildades för omkring 35 år sedan. När bygderna då slogs samman fick de nya enheterna i de allra flesta fall namn efter sin "huvudstad."

Av våra nu 290 kommuner har endast 35 namn som inte sammanfaller med centralortens. Men några av dessa bottnar ändå inte i hela kommunområdet, till exempel när en annan tätort fått ge namn eller kommunen kallas vid ett sockennamn som bara täcker en del av kommunen.

Sedan tidig medeltid har Sverige varit indelat i tre nivåer, i landskap, härader och socknar. Namnen på dessa är en central del av kulturarvet. Landskapen övergavs officiellt redan på 1600-talet men dominerar alltjämt svenskarnas regionala identitet. Socknarna dröjde kvar längst i rikets indelningar, i form av församlingar som kyrkliga kommuner fram till åtskillnaden mellan kyrka och stat vid millennieskiftet.

Häraderna, den mest hotade och förmodligen äldsta typen, förpassades från indelningskartan definitivt 1971, då tingsrättsreformen avskaffade häradsrätterna och fullbordade domsagornas anpassning till de borgerliga kommunerna.

Genom kommunreformen, som också genomfördes med kulmen 1971, nådde kommunindelningen en finmaskighet i paritet med just häraderna. Det hade då varit naturligt att vid namngivningen av de nya storkommunerna ta fasta på häradsnamnen, men historielöshet och centralortstänkande gav tätorterna favören.

Därmed saknar idag merparten av kommunerna namn som är representativa för hela ytan, och samtidigt har nästan hela beståndet av häradsnamn förpassats bort från svenskarnas medvetande.

En mindre del av Sveriges kommuner har förblivit oförändrat indelade sedan sockentiden och andra har återfått samma omfattning som en tidigare socken. Kommuner som därigenom bär ett passande sockennamn återfinns framför allt i två kontraster, den mest tätbefolkade storstadsregionen och övre Norrlands glesbygd, men även Hammarö, Ljusnarsberg och Orsa är goda exempel.

Också för de flesta återstående kommuner finns lösningar, som kan ge en benämning som är representativ för hela kommunens område och dessutom rädda en betydande skatt av gamla bebyggelsenamn undan förgängelsen. Möjligheten för kommunerna att byta namn har just öppnats genom att Malung efter regeringens beslut blivit Malung-Sälens kommun. Därmed blev denna också först ut med ett dubbelnamn bildat av två geografiska namn inom kommunen.

De allra flesta bebyggelsenamn som kan passa för en kommun finns bland häraderna: Norra Åkerbo (Köping), Södra Snevringe (Hallstahammar), Norra Snevringe (Surahammar) samt Övertjurbo (Sala).

När historiska namnetiketter skall klistras på moderna konstruktioner, blir en del förslag mer konstlade än andra. Några namn, som troget sökt sin förankring i häraderna krets, kanske har sämre utsikter att falla befolkningen i smaken, till exempel: Grimsten-Sköllersta (Hallsberg). Att kalla Västerås Mellanvästmanlands kommun får väl bokföras bland nödlösningar.

Vilket territoriellt namn som bäst svarar mot kommunmedlemmarnas identitetskänsla kan dessa naturligtvis endast själva avgöra. Med den utgångspunkten får förslagen från det historisk-geografiska skafferiet värderas. I alla händelser finns det för två tredjedelar av Sveriges kommuner ett mer träffande namn än det nuvarande.

Nu är det fritt fram för kommunerna att gå till regeringen för att byta!

PER ANDERSSON

statsvetare och historiker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons