Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statsvetare: I stormen och askan räddar oss en fri ekonomi

Annons
Sprider rädsla – också. Nu, när en vulkan under en tid har spytt ut aska, börjar de svagsinta ifrågasätta en fri marknad. Som om en central myndighet skulle ha rett ut flygkaoset bättre än fler utspridda aktörer, skriver Carl Johan Ljungberg. foto: scanpix

”Näringslivet har en god sak att försvara. Men det försvarar den dåligt.” Så har Daniel Tarschys sagt apropå hur svensk företagsamhet opinionsbildar.

Har då företagen blivit bättre på att försvara sig? Tja, det är osäkert.

Efter 1945, då vänstern ville behålla krigstidsregleringar och den fria sektorn hotades av SAP:s efterkrigsprogram, startade svensk företagsamhet PHM- det så kallade Planhushållningsmotståndet. Genom att energiskt försvara fria marknader och kontrakt kunde Ernst Wigforss’ och andra socialisters försåt avvärjas. En grund lades både för ekonomins uppgång och för 1950-talets exportoffensiv.

I lugna tider tror en del att fria företag sitter säkert. Men det är inte är så. För när ekonomin råkar i kris, sprids rädslan. Då talar reptilhjärnan och väcks skyddsreflexerna. Demagoger som avundas de företagsamma får sin chans. De sprider ett dumhetens gift som i normala tider bara hörs på dåliga ölsjapp. Den fria produktionens finmaskiga nät rivs sönder. Ingen vilja i världen tycks hjälpa.

I 1920-talets Tyskland höll krisen på att övervinnas, när flera regeringar okunnigt fattade beslut som åter fick ekonomin att krympa och förvärrade krisen. Människor blev livrädda och föll för allsköns pratmakare. Vad den störste av dem heter vet alla skolbarn.

Nu, när en vulkan under en tid har spytt ut aska, börjar de svagsinta ifrågasätta en fri marknad. Röda som gröna förbudsivrare vädrar morgonluft. Som om en central myndighet skulle ha rett ut flygkaoset bättre än fler utspridda aktörer! Strandade flygpassa-gerare som med internets hjälp hyr in bussar vet nog svaret. Och vem tror att Greklands kris inte har med missbrukade statsbidrag att göra?

De som vill ha mer centralstyrning vränger sitt förnuft. Men då förmågan att klara ut begreppen är svag förvånar det inte att panik sprids när de tjänster vi tagit för givna en kort tid uteblir. Ansvaret ligger inte bara på skolor och myndigheter. Det är också näringslivets sak att i lugna perioder upplysa, upplysa . Det kräver ledare med självdisciplin och träning, ja bildning och historisk kunskap.

Här finns just den brist som Daniel Tarschys berör. Ett näringsliv som inte vill sprida kunskap om vad en fri ekonomi är, bäddar för krafter som vill döda friheten.

Det vilar ett tungt ansvar på intresseorganisationer som på fria medier att stödja kontinuerlig opinionsbildning av sådan kvalitet att den minskar risken för felbeslut och motar rädslan i grind när en kris kommer.

Tyvärr inser inte alla detta. Många anser det jobbigt med opinionsbildare som påminner om ett förflutet som avslöjar mänskliga svagheter. Som belyser hur nya misstag kan undvikas, om vi lär oss vad gamla missgrepp har ställt till med. Vackert väder-människor söker vara gemytliga och hålla folk på gott humör. Inga konflikter! Inga allvarliga miner, tack.

Förtroende måste byggas i tid, då ekonomin går framåt. Flera måste då prova på att vara småföretagare, så att de inser hur ett företag arbetar. Fler måste få arbeta med initiativ utanför staten. Då får de insikter och reflexer som kan bli avgörande, när krisen kommer.

Som Lars Jonung nyligen framhöll står ekonomerna i dag lågt i kurs. Läxan från 2008-2010 tar lång tid att sjunka in. De som kan sin finanshistoria har dock förvånats mindre än andra.

Det inger visst hopp.

Carl Johan Ljungberg

Statsvetare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons