Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statsvetare: Samlad Mälardal en tillgång

Ansvarskommittén utgår från att en ny regionindelning kommer att stödja Sverige i utveckling och tillväxt.

Annons

Med de nya regionkommunerna ska fler jobb skapas, välfärden säkras, den internationella konkurrenskraften stärkas och demokratin stödjas genom att regionens gemensamma angelägenheter avgörs i ett nytt folkvalt organ på storregional nivå.

Men i den Stockholm-Mälardalsregion, som varit under framväxt i frivillig samverkan, gäller det omvända. Bekymret, enligt kommittén, är att en sådan region kan bli för stark och kraftfull. Alltså måste den förminskas genom fortsatt splittring. Det paradoxala är att många av de drivkrafter som kommittén anser motiverar en regionreform är alldeles särskilt väl representerade inom Stockholm-Mälardalen.

Arbetsmarknaden är länsöverskridande. Kommitténs egna underlag visar att så snart som 2015 kommer Stockholm, Uppsala, Södermanland och Västmanland att ha vuxit samman till en arbetsmarknadsregion. Här finns en ansamling starka universitet, som redan samverkar och behöver samverka än tätare för att stå starka i den internationella konkurrensen. Trafikflödena flätar samman de fyra länen.

Det är inget sammanträffande att i alla de förslag kommittén beställt som underlag hålls dessa fyra län samman i en region.

Det enda argumentet emot att föreslå en regionkommun för Stockholm-Mälardalen är det märkliga kravet att alla regioner måste vara ungefär lika stora: "Vad som talar emot en sådan lösning är att det skulle ge en huvudstadsregion med närmare 2,8 miljoner invånare, vilket väsentligt skulle öka ojämlikheten i storlek och resurser mellan regionkommunerna."

Gränsen för hur stor en region får vara överskrids alltså med åttahundratusen invånare. Problemet är att kommittén inte kan finna något bra alternativ. Andra lösningar, sägs det öppenhjärtigt, innebär att man skapar en ny region som inte hänger samman funktionellt eller identitetsmässigt eller som inte är "naturligt sammanhängande". Men det är alltså sådana lösningar vi ska få leva med under lång tid framöver om likhetskravet ska råda.

På denna punkt är ansvarskommitténs betänkande som ett eko från äldre tider, då regionalpolitiken hade utjämning som sitt enda mål. Sedan dess, och det är länge sedan nu, har ett tillväxtperspektiv tillförts debatten. Det modernare synsättet är att olika slags regioner, det vill säga regional mångfald, ses som en styrka. Det är i samspelet mellan olika delar av landet som välstånd utvecklas. När den regionalpolitiska utredningen för några år sedan efterlyste en nationell storstadspolitik var det mot denna bakgrund.

Storstäderna är nationella "tillväxtmotorer". Det är viktigt att de står starka i konkurrensen med andra städer som Amsterdam, Hamburg eller Dublin. Det tjänar alla på - också de delar av landet där ingen storstad finns.

I andra delar av Europa är synsättet ett annat. Här ser man att internationellt starka storstadsregioner är en tillväxtfaktor för hela landet. Storstadsdimensionen är på frammarsch. "Assymetrier" ordningar som avviker från de i ett land allmänt gällande när det gäller regionala organs uppgifter - är vanliga.

En av Tony Blairs första insatser var att knyta samman London igen i ett Greater London Council. Det som av kommittén ses som ett problem, storstadsregionens växtkraft och attraktivitet, ses av många andra som en tillgång.

När OECD för ett knappt år sedan utvärderade Stockholm-Mälarregionen fann man att den, i viktiga hänseenden, tillhörde det internationella toppskiktet när det gäller utvecklingsförutsättningar. Man noterade den spontana samverkan som pågår över länsgränserna, och efterlyste ännu mer av samordning och samarbete.

Mälardalssamverkan kommer säkert att fortsätta, trots anvarskommitténs bestämmelse att ingen region ska ha mer än 2 miljoner invånare. Men en historisk att chans att se till att den formella samhällsorganisationen överstämmer med reella förhållanden på framväxt - den ordning som väljs av tiotusentals människor när de idag pendlar över länsgränsen - går förlorad om kommitténs principer förverkligas.

Det vore synd - för Mälardalen, men också för Sverige.

Lennart Nordfors

Statsvetare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons