Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveahuset en trygg plats för kvinnor

Annons

Sveahuset skall bli mindre kunde jag läsa i lördagens VLT. Birgitta Enstedt, föreståndare, har gjort ett jättejobb på Sveahuset. Hon har den största respekt från min sida. Här har många kvinnor fått tillbaka sin självkänsla, kommit ur sitt missbruk och haft en trygg plats att vistas på.

Alla som arbetar med människor i missbruk eller har andra sociala problem vet att det inte går att mäta resultatet kortsiktigt. Det borde Britta Wallin veta som chef inom staben.

Anledningen till att Sveahuset blir mindre är "att den som driver behandling skall ha ett tillstånd från Länsstyrelsen". Vidare "ska vi köpa behandling ska den ha en viss kvalitet. Ett tillstånd är en kvalitetssäkring" allt enligt Britta Wallin. Britta Wallin vet att det inte är tillståndet som garanterar kvaliteten i an-dra verksamheter. Kvalitetssäkring får man om man gör regelbundna uppföljningar.

Och inte heller vet Britta Wallin, chef för enheten inom staben, varför Västerås stad köpt tjänsten av någon som inte har tillstånd. Är det så dåligt med uppföljning att en verksamhet kan pågå i åtta år utan att någon inom staben funderar över om de har tillstånd eller inte?

Sveahuset har funnits i åtta år och under den tiden fått 10 000 kronor för varje person och månad. Sveahuset har haft cirka 30 personer inskrivna med kontrakt under åtta år. Cirka fem kvinnor har varit inskrivna åt gången.

Slutsatsen blir: kvinnor är inskrivna med kontrakt i åtta år för 10 000 kronor per person och månad utan att ha haft tillstånd från Länsstyrelsen. Västerås stad har köpt tjänster för cirka 600 000 per år i åtta år. Vem har ansvaret? Och vem tar ansvaret för de kvinnor som nu blir utan dagverksamhet?

Min reaktion är inte att Sveahuset fått betalt för sina tjänster utan på hur en verksamhet som ändå får människor att må bättre plötsligt inte har "kvalitetssäkrats". Vem har det totala ansvaret för att inte uppföljning sker så att verksamheter som ändå fungerar får vara kvar, får hjälp att söka tillstånd. Är detta följden av att kvinnor inte räknas? Råbystallet har under slutet av juni fått utöka sin verksamhet med tio platser (för män). Detta får i alla fall mig att fundera, finns det en tanke, eller?

Mona-Britt Källbäck

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons