Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven-Erik Österberg (S): Ett systemskifte i det tysta

I valrörelsen 1985 anförde Moderaterna, under ledning av sin dåvarande ordförande Ulf Adelsohn, att vid en valseger skulle man genomföra ett systemskifte i det svenska samhället.

Annons

Kraftigt sänkta skatter, högre avgifter för den enskilde, privatisering av offentlig egendom och allt detta skulle sätta fart på Sveriges hjul.

Adelsohn var tydlig med vad han ville och svenska folket sade nej tack på valdagen 1985.

Bedriften upprepades av Bo Lundgren i valet 2002, där framförallt gigantiska skattesänkningar var vallöftet, men också stora privatiseringar av offentlig egendom. Även denna gång sade svenska folket nej tack och Lundgren fick notera ett katastrofval som i sin förlängning ledde till att han fick silkessnöret efter internt arbete av sin efterträdare, Sveriges nuvarande statsminister.

Den senare hade lärt sig läxan av sina företrädare, Adelsohn och Lundgren: Man vinner inga val i Sverige genom att marknadsföra borgerlig politik. Metoden är att säga en sak och sedan göra något annat.

Den stora frågan i valet 2006 för borgerligheten och inte minst Moderaterna var det stora utanförskapet. Alla dessa människor som gick och drog och inte gjorde nytta för sig. Sjuka som egentligen kunde arbeta.

Arbetslösa som hellre lyfte a-kassa än sökte jobb och eftersom inte alla dessa räckte till för att få statistiken tillräckligt uppseendeväckande så spetsades det hela med att dessutom räkna in värnpliktiga, barnlediga och studerande.

Brygden blev så pass stark att även den vanlige löntagaren höjde på ögonbrynen och tänkte att jag är inte de, och plötsligt så hade en kil skjutits in mellan olika grupper i samhället – vi som jobbar och de andra.

När väl valsegern var hemma så vidgades klyftan ytterligare med nya kilar som kallades jobbskatteavdraget och plötsligt så hamnade alla pensionärer också på andra sidan, för de jobbade ju inte.

Denna jobbskattekil har sedan följts av ytterligare två så att det i dagsläget innebär att en pensionär som får 12 500 kronor i månaden i pension helt plötsligt betalar mellan 600 till 700 kronor mer i skatt varje månad än vad som skulle ha varit fallet om hon eller han jobbat och tjänat motsvarande pengar.

Hur gick det nu med utanförskapet som skulle rättas till med den nya politiken? För det var ju så att jobbskatteavdraget, sänkt a-kassa, högre egenavgift, sänkt fastighetsskatt för de välbeställda, borttagen förmögenhetsskatt och kraftigt minskad komvux skulle se till att det blev fler jobb och utanförskapet skulle minska. Moderaterna och dess partiordförande sade till och med att vi ska mätas vid nästa val hur vi har lyckats med sysselsättningen.

Ja, hur det har gått vet väl de flesta. En BNP som sjunker med 6 procent. En arbetslöshet som nästa år hamnar i storleksordningen

12-13 procent. Utanförskapet med regeringens tidigare mått mätt som ökar kraftigt, en ungdomsarbetslöshet som skjuter i höjden värre än i de flesta andra Europeiska länder, pensioner som kommer att minska på grund av den urusla ekonomiska utvecklingen i vårt land.

Inledningsvis hörde vi en regering som skyllde allt på finanskrisen från USA, men som med tiden har tystnat alltmer om vad som ska göras för att dämpa effekterna i vårt land.

Just nu är det bara fokus på ordförandeskapet i EU. Statsministern har lämnat Sveriges yta och svävar just nu i en luftballong högt över de små vardagliga problemen i det land han är satt att ta ansvar för. Han umgås nu med de stora ledarna och har inte tid med de småsaker som var så viktiga i valet 2006.

Övriga i regeringen verkar ha fått munkavle på sig och arbetsmarknadsministern, som har det yttersta ansvaret för arbetslösheten även hos våra ungdomar, verkar ha gått i total sommardvala.

Det kanske är så enkelt att de har bestämt sig för att tiga ihjäl problemen. God hjälp har de av de borgerliga ledarsidorna som nu äntligen håller på att få sitt efterlängtade systemskifte i hela landet. Inte genom klara budskap från tidigare företrädare som Adelsohn och Lundgren utan genom en tigande maktapparat som säger en sak och gör en annan.

Sven-Erik Österberg

riksdagsledamot för Västmanlands län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons