Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teknik i skolan lågprioriterat i teknikstaden Västerås

Annons

Följande inlägg skriver jag med anledning av artikeln förra veckan om teknikundervisning på Nybyggeskolan. Eleverna berättade att de haft sex tekniklärare på tre år. De är inte ensamma om att känna att teknikundervisningen i grundskolan i Västerås är lågprioriterad.

Västerås är en stad som alltid byggt mycket av sitt välstånd på teknik, industri och jordbruk. Alltifrån storföretag som ABB till fåmansföretag som till exempel golvläggarfirmor, IT-företag och bilverkstäder. Naturligtvis förändras teknikinnehållet i dessa företag med tiden, men teknik ger fortfarande arbete åt många personer i Västerås och är viktigt för att vår stad ska fungera.

Den tekniska utvecklingen avspeglas inte i skolan. Teknikundervisning i skolan är inte prioriterat. Det finns skolor som har bra teknikundervisning men de är få. Jag känner många många lärare i Västerås som undervisat i teknik. En del har gjort det för att de har kunskap, erfarenhet och intresse, men många har haft teknik för att antingen ingen annan ville ha det, eller att rektorn på skolan anser att alla kan undervisa i teknik.

Det finns få lärare med utbildning i teknik. De som finns har sällan både utbildning i teknik och utbildning i hur man undervisar i teknik i grundskolan. Fortbildningsanslag för att gå på kurser i teknikmetodik har nästan försvunnit.

Som lärare i teknik är jag van vid att hela tiden läsa om teknik. Jag letar tips om nya teknikövningar i skolan genom tidningar och kolleger. Jag hittar också på egna övningar. Jag har jobbat med teknik i grundskolan sen 1990 och har skaffat mig en ansenlig idébank. Borde det inte då vara enkelt att föra denna kunskap vidare till nya lärare? Tyvärr så är det inte helt enkelt.

Med en diffus önskan att låta skolans arbete bli mer ämnesövergripande så delas tekniken upp mellan olika lärare i stället för att en eller två lärare på varje skola får satsa på att göra tekniken till något riktigt spännande och intresseväckande för eleverna.

Dessutom försvinner tekniksalarna i en raskt takt. En modern teknikundervisning där eleverna arbetar bland annat med konstruktion och design och problemlösning kräver också en sal med utrymme för praktisk verksamhet. Det behövs plats för träbitar, plåtskrot, kartong och ståltråd och plåtsaxar och pelarborrmaskin och oömma bord. Det finns enkla övningar som är jättebra för att få igång elevernas tekniska tänkande, men de kräver utrymme och verktyg.

Kan vi få en förändring? Tyvärr är det så att det i skolan finns ganska få människor med egen erfarenhet av ett arbetsliv inom teknik och hantverk. Därför diskuteras alldeles för lite vilken kunskap elever behöver för att förbereda sig för dessa yrken. Det är för sent att vänta med teknikundervisning till gymnasiet. Det gäller att öva sig i att tänka tekniskt.

På gymnasiet finns det annars bra exempel. ABB-gymnasiet och Edströmska. Skolor med direktkontakt med arbetslivet. Och då föds en tanke?

Skolan ska självklart sköta det vi är proffs på det vill säga hur vi jobbar med elever, hur vi genomför undervisning, hur vi organiserar undervisningen. Skolan behöver däremot hjälp med att bestämma kunskapens innehåll.

Tänk om skolan kunde bjuda in representanter för ett urval av yrken och sektorer i arbetslivet, och representanter för föräldrar till att utrycka sin åsikt om vilken kunskap vi ska ge eleverna. Då kanske vi som tycker teknik är viktigt får stöd i vår strävan.

Jag vet att de finns de som sätter kaffet i vrångstrupen nu. Jag vet att det i Västerås finns pedagoger som anser att eleven själv ska bestämma vad den vill lära sig.

Min åsikt är att alla elever som går ut grundskolan ska ha en allmänbildning och i den ska ingå många olika kunskaper och som en del i detta en teknisk allmänbildning och en förmåga till tekniskt tänkande.

Vem är jag som säger detta? Jag är civilingenjör och lärarutbildad som textillärare. För länge sedan jobbade jag på ABB-Drives. Jag har jobbat med teknikundervisning främst på Tillbergaskolan och Fryxellska skolan. Nu arbetar jag på Önstaskolan. Jag har deltagit som föredragshållare och idéutställare på konferenser om teknik i skolan. Jag drog igång ett avsomnat nätverk för lärare i teknik 1990.

Karin Assarsson Oom

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons