Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teliaförsäljning går för snabbt

Annons

Sedan alliansregeringen i december lät förstå att den ämnade sälja ut sex statliga företag har debatten trots vissa inlägg närmast stannat av. Är då valet av företag så okontroversiellt, själva tanken på att sälja statlig egendom numera så brett godtagen, att inga fler frågor behöver lösas?

Åtminstone en kungjord företagsaffär borde förtjäna att närmare granskas, nämligen Telia Sonera. Vi talar om ett svenskt nyckelföretag med miljardomsättning, framsprunget ur det 1853 grundade Televerket, bärande för vår telekommunikation och branschutveckling, växande även utanför landet och därtill en faktor som inte kan tänkas bort ur svensk beredskapsplanering. Vad man till slut än beslutar göra med detta företag, får det stora verkningar varför ett beslut måste motiveras väl.

En tänkbar köpare som redan i något år kastat sina blickar på Telia är den ryske oligarken Michail Fridman, en av dem som på 1990-talet tog över stora andelar i de ryska statsföretag som då såldes ut. Fridmans förmögenhet, samlad i den kända Alfa-gruppen, lär inte helt gå att fastställa men siffran 70 miljarder kr har nämnts. Han står på Forbes 500-lista, och är en av de oligarker som ännu tillåts verka i sitt land. Han har anklagats för penningtvätt samt att ha del i knarkhandel. (Google ger många tips).

Fridman skulle vilja få in en fot i svensk telekommunikation, med dess prestige och tekniska försprång. Han har utryckt intresse för att vara med i det operativa arbetet. Vi vet att ryska "företag" inte tillhör en fri, avskild privat sektor - rysk lag förbjuder sådana västliga bodelningar. Mot den bakgrunden kan man undra vad vi förmår behålla, ifall vår regering vidhåller att de sex bolagen inklusive Telia bör säljas i deras helhet.

När jag nyligen frågade Mats Odell, ansvarig minister för utförsäljningen, om det ändå inte är betänkligt att sälja av Telia Sonera till en utländsk storägare, ville han inte vidgå detta. Han försäkrade bara att saker och ting är under kontroll och att man noga skall gå igenom tänkbara scenarier. Fridmans Alfa-grupp kan för övrigt köpa aktier när som helst på börsen, påpekade ministern. (Jovisst - det är att mista kontrollen som risken gäller, oavsett om Fridman själv eller någon annan primärt skriver under köpekontraktet).

Jag anar nog att frågan om Telias öde färgas av ens olika perspektiv. För en viss typ av affärsmänniskor och politiker är det bara en ren transaktion, som man anser ska ge svenska staten behövliga pengar till exempel till den dag då 40-talisterna måste tas om hand. Teknokratiska synpunkter som "nytt friskt ägande" och "samordningsfördelar" tar över frågor av strategiskt och långsiktigt slag.

För dem som har erfarenhet av rysk affärskultur och rysk politik antar frågan större, ja direkt olustiga dimensioner. Man pekar med rätt på att ryska "företag" har få av sina västliga motsvarigheters prägel, liksom på att de (kvarvarande) privata ägarna i Ryssland tvingas agera på Kremls nåd. Föraktet för människoliv är närmast totalt. Försök att förklara finesser som kravet på medarbetares och kunders "integritet" faller på hälleberget.

Det är till sist obegripligt att Telia-försäljningen ska behöva gå så snabbt. Det talas om att besluta sälja detta 120-miljarders företag med över 30 000 anställda på under två månader. Vi bör minnas att det numera också finns finländska intressen i bolaget. Fast det inte är den delen som avses säljas, bör vårt grannlands synpunkter beaktas. Det har inte framkommit, om så har skett eller om det med angivet tempo hinns med.

Två förslag: Skilj ut infrastrukturen i Telia och behåll den. Visa ett ögonblick av eftertanke innan ni i alliansen rusar iväg.

Carl Johan Ljungberg

Ph D i statsvetenskap, frilansdebattör

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons