Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terroristbekämpningen har slagit över

Annons

Lärarna ska rapportera om religiös extremism.

Jag tar mig för pannan. Fast egentligen borde jag lagt handen på folkpartisten Jan Björklund.

Är han febersjuk eller politiskt överhettad?

Dessvärre verkar det som inget av de två möjligheterna stämmer. Det är snarare så att uttalandet speglar normaltillståndet hos många svenska politiker i dag. Den lovvärda ambitionen att bekämpa terrorismen har slagit över och värden som personlig integritet, yttrandefrihet och religionsfrihet satts på undantag.

Det är en absurd tanke att svenska lärare ska rapportera om "religiös extremism" och skolförvaltningen i Stockholm, där förslaget är tänkt att realiseras, samarbeta med säkerhetspolisen (Säpo).

Folkpartiets förslag presenterades efter de första bombdåden i London som utfördes av till synes "helt vanliga" ungdomar.

Självklart ska skolan och vi alla höra av oss till polisen när ett brott begås eller får reda på att ett brott planeras. Det behöver inte handla om terrorism utan kan lika gärna gälla stöld-er eller för den delen rattfylleri. Av omtanke om andras liv och egendom rapporterar vi vad vi ser.

Men vad är "religiös extremism"? När har tron nått den kritiska punkten och blivit extrem och därmed rapporteringsskyldig? Det vore intressant att få Björklunds definition och veta vilka trosriktningar han anser lärarna ska ge akt på. Och hur ser hans praktiska handledning för skolans personal ut?

Förslaget kan inte betecknas som något annat än införande av rena angiveriet och åsiktsregistrering. Med sin luddighet leder det ut i rena rättslösheten och påminner om daghemspersonal som i jakten på pedofiler skulle ge akt på mins-ta tecken.

Visst är det så att i sekter frodas lätt ett konspiratoriskt tänkande. Ibland blir övertygelsen så stark att personer begår handlingar som är oförklarliga och ibland oförlåtliga. Det handlar om allt från att överge familjen till ytterligheter som kollektivt självmord eller mord som den religiösa sekt som placerade ut gas i Tokyos tunnelbana för några år sedan. Ibland behövs heller ingen sekt, utan det räcker med en förvirrad och övertygad individ som Oklahomabombaren.

Självfallet måste staten vidta repressiva åtgärder mot terrorn. Det kan handla om allt från underrättelsetjänst till kameraövervakning och kännbara straff. Men vad vi bevittnat efter 11 september, förstärkt av dåden i London, är något helt annat. Överhettningen är påtaglig.

I Storbritannien och USA stiftas nya lagar och byggs övervakningen ut med stor frenesi. I USA vill presidenten förlänga det som skulle vara en tillfällig åtgärd, Patriotic Act, som bland annat ger polisen rätt att se vem som lånat vilken bok och på Guantánamo sitter fortfarande över 500 misstänkta i ett rättsligt vakuum. I Storbritannien vill premiärminister Tony Blair förbjuda britter att resa till skolor i Pakistan som anses vara plantskolor för terrorister.

Även vi här i Sverige drabbas av nya lagar och åtgärder som motiveras med att de behövs i kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten. En del är självklara. Men många små motiverade åtgärder kombinerade med långtgående och generellt verkande åtgärder undergräver rättsstaten.

Två exempel är justitieminister Thomas Bodströms förslag om buggning och preventiva hemliga husrannsakningar. De ska kunna genomföras även om det inte begåtts ett brott eller ens finns en konkret brottsmisstanke. Material som påträffas vid en hemlig husrannsakan ska kunna beslagtas i hemlighet. Inte ens den mest hederliga och änglaliknande poliskår ska ges sådana befogenheter.

Nils Funcke

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons