Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thore Gårmark: Livet är ingen lek, utan allvar

Annons

Som unga har vi mycket energi och begränsad erfarenhet. Som gamla liten ork och stor erfarenhet. Lyckas vi konvertera de ungas kraft till nyttig istället för meningslös verksamhet kan Sveriges framtid tryggas.

Den drygt 100 år gamla scoutrörelsen ger bra exempel. Den har vuxit från ett par dussin grabbar på ett läger till över 30 miljoner flickor och pojkar i världen. Flera hundra miljoner unga har under seklet påverkats av en framgångsrik idé från Lord Baden-Powel, som fann att unga pojkar i London bildade gäng som omsatte sin energi i meningslös och ibland destruktiv verksamhet, vilket även händer i dagens Västerås.

Om dessa gäng istället använde sin tid till nyttig personlig utveckling under trivsamma former skulle de bli värdefulla samhällsbyggare i en tryggare värld. Medlen laganda, naturkunskap och tävlingar skulle hjälpa de unga att nå mål som kamratskap, solidaritet, hjälpsamhet, självständighet och sunda vanor.

Scoutingens medel har använts i varierande verksamhet för unga utan att man haft individuell fostran för att nå värdefulla mål som ett väsentligt syfte. Mål och upplevelser har sporrat några att fortsätta som ledare för att ideellt återgälda vad man själv upplevt. Scouting har använts inom nykterhetsrörelsen och frikyrkor som kvalitativt fullvärdig verksamhet inom världsscoutrörelsen.

Som en drygt 20-årig IOGT-scoutledare i en medelstor stad tyckte jag för cirka 60 år sedan att vi gjorde samhällsnytta och uppsökte en kommunal tjänsteman med önskan om kommunalt bidrag, som på den tiden inte fanns. Han spände ögonen i mig och utbrast: "Menar Ni att vi skulle betala för att Ni tar ungdomarna från våra ungdomsgårdar?" Det kändes som en kalldusch men det var nog tyvärr en syn som delades av många som kände det starka samhällets ansvar för både skol- och fritid utan mellanhänder.

Jag ifrågasätter inte ungdomsgårdar, men anser att även folkrörelsernas frivilliga arbete med ungdomar behöver uppmuntran för sitt arbete att ge unga meningsfull verksamhet. Idag lämnas ju även ekonomiskt stöd från stat och kommun. Projektpengar mot givna mål eftersträvas, men det är tyvärr svårt att i siffror redovisa vinsten av nyttig verksamhet för individuell tillväxt och kompetensutveckling. Allt som inte kan ge mätbar positiv vinst i ekonomiska termer är nödvändigtvis inte flum.

Vi behöver rikt och varierande utbud för att nyttja unga krafter i positiv samhällsbyggaranda. I det arbetet behövs våra folkrörelser. Barn- och ungdomstiden har förkortas i många avseenden. Unga övertar tidigare vuxnas beteenden och rättigheter, vilket logiskt även borde följas av tidigare ansvarskänsla för egen och samhällets framtid.

Här inträder en dualism, då vi som unga även borde har mer tid till meningsfull lek. Livet är ingen lek, utan allvar för att trygga vår framtid, vår miljö och fred i samverkan mellan länder och kulturer. Istället har vi fångats i kommersialiseringens garn, där nöjen kan köpas för pengar, men därför inte med bipackad glädje. Vi kan njuta av fotbolls-VM framför tv:n med en påse chips, men glömmer lätt att vår hälsa även kräver egen konditionsträning.

Man behöver inte vara rik för att ha ett rikt liv. Ännu kan laganda, naturkunskap och tävlingar bidra till att nå mål som kamratskap, solidaritet, hjälpsamhet, självständighet och sunda vanor, om man tror på vardagsfilosofin som en personlig tillväxtfaktor. Det som Tage Danielsson så sinnrikt uttryckte i dikten Att tänka efter före.

Thore Gårmark

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons