Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thore Gårmark: Löftena kunna ej svika – nej, de står evigt kvar

Annons
Tv-debatt 2010. Socialdemokraternas talesperson i ekonomiska frågor, Thomas Östros, och finansminister Anders Borg, flankerade av programledarna Sverker Olofsson och Linda Nilarve.foto: scanpix

Valdebatter i tv kunde inledas med rubrikens psalm, då löften lätt återupplivas till kommande valperioder. I varje fall skulle inte Martin Ljungs Vi ska klara av det passa bättre, då man ägnar mer tid till att söka bevisa att motståndaren inte kan, än att precisera de vad, när och hur man själv önskar åstadkomma, samt hur ordinationen skall göra att Sverige stärks som nation och landets invånare utvecklas och mår bättre.

Oppositionen tycks alltid ha som uppgift att undantagslöst anmärka på allt som en sittande regering säger och gör, vilket påminner något om när en borgarbrandkår hunnit släcka en brand innan tätortens brandkår hann dit. Då sade brandchefen: ”Branden är visserligen släckt, men ni släckte på fel sätt.”

En annan valrörelseparadox är att både regering och opposition ofta ägnar mer tid åt att söka fördela resurser än att redovisa hur dessa skall skapas i ett pyttelitet land i konkurrens med en förkrossande stor omvärld. Det blir en sorts VM där vi tar ut laget som skall spela för Sverige de närmaste åren och därmed måste söka få oss att göra mer enklare och bättre, som är indigrienser i den kaka som skall fördelas.

Vi riskerar att kreera ett riskfyllt pokerspel med insatser som blir högre än realistiska vinstmöjligheter, bara för att representanter för 51 procent av väljarkåren i alla lägen skall kunna sätta sig på representanterna för övriga 49 procent.

Ju jämnare blocken står varandra desto större borde respekten för varandras åsikter vara och leda till blocköverskridande upp-görelser inom viktiga områden med lång-siktiga stabiliseringsbehov, som skol-, skatte-, social- och försvarspolitik. Sådana har minskat ju närmare i storlek oppositionen blir regeringsunderlaget.

Vallöften agnas som bete för heterogena grupper som löntagare, arbetsgivare, arbetslösa, småbarnsföräldrar, kvinnor, pensionärer, invandrare med flera vars individuella verklighet, behov och värderingar varierar.

Med två stora, cementerade block som inte lyckas samverka kan väljare i nya små riksdagspartier få orimligt stort inflytande över Sveriges framtida mål och medel via en för regeringsmakten köpt odemokratisk muta.

Detta kan lätt bli följden när man på förhand buntat ihop de sju största partierna i två block och därmed blockerar valmöjligheterna för involverade partier att helhjärtat kunna värna om egen ideologi, som väljarna har lämnat sina företrädare fullmakt och mandat för.

Som icke partipolitiskt engagerad väljare tycker jag partierna i framtiden borde gå till val på de profilfrågor som kan motivera deras existens samt att de största partierna efter valet söker skapa politisk majoritet för ett regeringsprogram för Sveriges, länets eller kommunens bästa eller vid behov även borde kunna samregera med varandra när kraftfulla åtgärder behövs.

Nu får vi hoppas på ett landslag som har realiserbara mål samt förmåga att erbjuda stabil utveckling i en turbulent värld.

Må bästa lag vinna, är önskan för mandattiden från den här lätt kåserande debattören som i likhet med de flesta önskar ett tryggt och stabilt Sverige.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons