Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thure Jadestig: Skola på marknadens eller bildningens villkor?

Svensk skolpolitik befinner sig sedan några år i turbulens. Det står klart att dagens svenska skola inte blivit så bra som vi hoppades när vi gjorde de stora satsningarna på grundskolan under 1960-talet.

Annons

Ledordet för dagen har blivit "marknad". Allt mer av utbildningen ska ske under former som hämtats från marknaden.

Kunskapens frukter ska produceras och säljas på samma sätt som äppelodlarnas. Längst har moderaterna gått, och de vill nu sälja ut fungerande kommunala skolor till privata intressen.

Även socialdemokraterna har påverkats av denna tankeströmning. Nu senast har ledamöter i partiets skolpolitiska råd (DN Debatt den 12 oktober) påpekat att skolan inte når kunskapsmålen för en stor grupp elever. För en del elever ska det bli kvarsittning, numera kallad "extra skolår".

Inlägget avslöjar hur långt dagens managementtänkande trängt in även i socialdemokratin. Ordandet om betygskriterier och kunskapskontrakt visar att utbildningen ska styras genom avtal på en marknad. "Samma dag-garanti" för rapportering av skolk med mera speglar ett tänkande från resebranschen.

Arbetsmodeller och styrsystem med rapportering lånas ofta från ekonomin. Allt handlar om ramar och modeller, knappast något om bildningsideal. En ung lärare med ambition att undervisa och uppmuntra elever finner ingen vision eller karta att orientera sig efter.

När marknadstänkandet går in, går bildningsidealen ut. Då arbetarrörelsen växte fram hade den en klar bildningssyn. Till en början var fokuset främst på det "matnyttiga", som till exempel yrkeskunskaper och organisationsteknik.

Men det uppstod tidigt en strömning med bland andra folkhögskolerektorn Alf Ahlberg till försvar för en vitt syftande bildning. Kunskapens källor och frukter skulle göras tillgängliga för envar. Bildningen sågs som ett värn för demokratin, bland annat genom att lära eleverna att skapa sig en egen mening och söka kunskap på egen hand.

Liknande bildningsideal har förts till torgs även av liberaler som Erik Hjalmar Linder och konservativa som Stig Strömholm.

När dagens skolpolitik skall omprövas kan inte lösningen ligga i dagstrendiga managementmodeller. I stället måste bildnings- och utbildningsarbetet hitta tillbaka till sina källflöden.

Humanismen måste återinsättas som bildningsideal. Den humanistiska bildningens betydelse för vår civilisations utveckling och tekniska framsteg skildrades i många sammanhang av Alf Ahlberg, som under sin tid som rektor för Brunnsviks folkhögskola ville öppna en fri zon för bildning när andra ville skapa en rörelseskola.

I Teknikens himmelsfärd (1960) frågade han: "Kan ens den tekniska utvecklingen själv i längden tänkas fortsätta utan den groningsgrund som den humanistiska bildningen utgör?"

Som markering i den tidens skoldebatt skrev han på samma ställe: "Min tro är att vårt skolväsen gör alldeles för litet för att odla människans känslo- och viljesida. Här borde den humanistiska bildningen, till exempel studiet av den stora dikten, den stora konsten, den klassiska visdomen, ha sin

givna plats.

Att kultivera känslolivet borde vara en uppgift som inte bara uppfattades som en bisak i vårt uppfostringsväsen. Vi har att välja mellan ett kultiverat känsloliv och ett utarmat och vildvuxet, som då förr eller senare gör uppror ?".

Utan en sådan humanistisk kultivering under skoltiden blir det svårt för kommande generationer att tillägna sig en grund för samhällsarbete i demokratiska former.

Thure Jadestig

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons