Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidningschefer: Begränsa inte tryck- och yttrandefriheten!

Annons

Under 2006 och 2007 genomförde Expressen en lång intervjuserie med riksdagens ledamöter om deras inställning till tryck- och yttrandefriheten. Föga överraskande visade det sig att riksdagens ledamöter var positiva till tryck- och yttrandefriheten, och på den avslutande frågan om man ansåg att det behövde göras några ändringar i tryckfrihetslagstiftningen svarade så gott som alla "Inga alls!"

Men det är en sak att vara för någonting som princip. När olika intressen ställs mot varandra gäller det att leva upp till detta också i praktiken.

2008 rivstartar med två utredningsförslag som berör tryck- och yttrandefriheten. Den som säger sig vara positiv till dessa rättigheter har nu möjlighet att visa att man står för vad man sagt.

I förra veckan lade en statlig ensamutredare fram ett förslag om en lag mot könsdiskriminerande reklam, där tanken är att Konsumentombudsmannen skall vara smakpolis och Marknadsdomstolen smakdomare.

Att det redan finns en väl fungerande självreglering genom Etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam har inte utgjort

något hinder. Utredaren har lydigt följt sina direktiv och verkställt uppdraget.

Inte heller har tryck- och yttrandefriheten tillåtits stå i vägen. Visserligen har samtliga utredningar som genom åren studerat denna fråga konstaterat att vad man än tycker om den könsdiskriminerande reklamen så ger den uttryck för åsikter och värderingar - och därmed krävs grundlagsändringar om det skall till en reglering.

Men utredaren rundar skyddet för tryckfriheten med att säga att den könsdiskriminerande reklamen är uteslutande kommersiell. Så enkelt var det!

Och nu är det dags för nästa förslag. Den statliga Integritetsskyddskommittén har

presenterat sitt betänkande, där det bland mycket annat finns ett förslag om att kriminalisera "olaga fotografering". Närmare bestämt handlar det om att fotografera människor i privata miljöer.

Det finns goda skäl för detta i vissa sammanhang, men förslaget slår brett och träffar även massmediernas verksamhet. Enligt sina direktiv var kommittén visserligen förbjuden att lägga förslag på tryck- och yttrandefrihetsområdet, men även här rundar man problemet. Man lägger inga direkta förslag om ändringar i tryckfrihetslagstiftningen, men genom att kriminalisera själva fotograferandet uppnår man indirekt ändå

samma effekt.

Förslaget är i och för sig försett med ett undantag för situationer där det finns ett tungt allmänintresse. Men detta blir naturligtvis en vansklig sak att avgöra i det enskilda fallet och - inte minst - för den fotograf som under kanske några sekunder har att bedöma om fotograferandet är tillåtet eller ej.

Gemensamt för de båda förslagen är inte bara att man rundar tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna. I båda fallen sätter man den ansvarige utgivaren ur spel.

Systemet med en ansvarig utgivare som ensam bär ansvaret för allt som publiceras i en tidning är en av grundstenarna i den svenska tryckfriheten. Utgivaren har långtgående friheter och utgivningen skyddas mot försök att påverka eller hindra en publicering - men är publiceringen väl gjord får utgivaren också ta det fulla ansvaret för dess innehåll.

I de utredningsförslag vi nu nämnt har emellertid utgivaren marginaliserats. I fråga om den könsdiskriminerande reklamen kan - vid sidan av annonsören - möjligen det

publicerande företaget som sådant åläggas ett så kallat medverkansansvar. Detta gäller dock inte den utgivare som ytterst fattade beslutet om att införa annonsen.

I fråga om den olaga fotograferingen blir det tidningens fotograf som hålls ansvarig för fotograferandet. Utgivaren är däremot oförhindrad att sedan publicera fotografierna (såvida de undantagsvis inte innehåller förtal eller något annat tryckfrihetsbrott).

I stället för att ge sig på publiceringen slår man ner på själva anskaffandet. Flera av oss som undertecknat den här

artikeln har mycket lång erfarenhet som ansvariga utgivare och ingår i Tidningsutgivarnas särskilda tryckfrihetsgrupp. Vi har under flera år tvingats åse hur respekten för tryck- och yttrandefriheten försvagats. Vi är medvetna om att massmedierna själva har en del i detta, men det försvarar inte begränsningar av den tryck- och yttrandefrihet som ytterst inte är en mediernas rättighet utan en medborgarnas rättighet. Det handlar faktiskt om medborgarnas rätt att få veta. 2008 har inte börjat bra.

PeO Wärring

chefredaktör och ansvarig utgivare, Eskilstuna-Kuriren

Kerstin Johansson

chefredaktör och ansvarige utgivare, Blekinge Läns Tidning

Irina Halling

informationschef, Expressen

Katrin Säfström

chefredaktör och ansvarig utgivare, Folket

Robert Rosén

konsult och tidigare chefredaktör och ansvarig utgivare, Gefle Dagblad

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons