Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillåten jakt gör vargen accepterad

Annons

Det behövs inget större observationsförmåga för att konstatera att regeringens rovdjurspolitik saknar förankring bland stora grupper av de människor som skall leva med varg, lodjur och brunbjörn som grannar. De senaste bevisen för oviljan att leva med rovdjur som grannar är att en varg olagligen avlivats i Norrbotten samt att Naturvårdsverket motvilligt tvingats att ge sitt medgivande till att en varg skall avlivas i Ringvattnet i Jämtland. I det senare fallet är det lokalbefolkningen, vars upprördhet, drivit verket fram till beslutet.

Vi känner till en hel del om rovdjurens biologi och har den som ett ingångsvärde i rovdjursförvaltningen. Det finns också studier gjorda om sociologin kring rovdjuren, till exempel av den amerikanske forskaren David Mech. Hans resultat tas det ingen som helst hänsyn till av dem som drar upp riktlinjerna för rovdjursförvaltningen.

Vad David Mech säger att på de platser i USA där varg reintroducerats får den ett mottagande av två slag av befolkningen. På de platser där människorna har inflytande över vargstammen genom jakt och samråd med myndigheterna är vargen accepterad. Där varken jakt är tillåten eller medinflytande aktuellt, är inte vargen, som väcker mest känslor av rovdjuren, accepterad. Som en bieffekt står inte heller politikerna och naturvårdstjänstemännen speciellt högt i kurs.

Utan att vi har vetenskapliga mätningar kan vi genom rovdjursdebatten registrera samma fenomen i Sverige. En reglerad björnjakt är tillåten i landet, en konsekvens därav är att björnarna är inte föremål för någon kontrovers. Detta trots att björnarna är de enda rovdjuret i landet som veterligen har angripit och dödat en människa. Årligen skadas dessutom ett tiotal personer av björn.

Samma värdering gäller lodjuren. Att säga att de är populära är att säga för mycket - men där de utgör en jaktlig resurs är de accepterade.

När det gäller vargen är den ofta varken accepterad eller populär bland många av sina mänskliga grannar. Inte heller Naturvårdsverk eller vargvänliga politiker står speciellt högt i kurs bland de människorna. Sannolikt skulle vi, via Sida, inte skänka några som helst medel till naturvårdsprojekt som inte har lokalbefolkningens acceptans i biståndsländer. Frågan är varför vi på hemmaplan gör det.

Den genetiska utarmningen har diskuterats på sistone. Svaret på detta är att vargen är ett av jordens vanligaste och mest spridda djur. Vargen finns i Italien och i Spanien för att ta två exempel i Europa. Vidare finns den talrikt förekommande i hela det norra barrskogsbältet. Från Norge till norra amerikanska kontinenten. Skulle vargstammen av genetiska anledningar fara illa kan vi lätt friska upp den.

Naturvård, i detta fall rovdjursskötsel, är inte ett i grunden biologiskt problem, det är ett sociologiskt. Att bedriva naturvård utan acceptans från de människor det berör är som att envisas med att banka in en fyrkantig plugg i ett runt hål!

Bo Lindevall

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons