Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tio års van(s)tyre av svenskt rättsväsende

Annons

Verkligheten har hunnit ikapp socialdemokraterna. Tio års vanstyre av svenskt rättsväsende visar allt tydligare på ett utslitet och svagt rättssystem. Med fortsatt socialdemokratiskt styre är framtidsprognosen för rättsväsendet säkrad - nämligen rakt utför.

Vi ser nu ett hårdare Sverige där kriminaliteten fått ett allt starkare fäste. Ett Sverige där den grova, organiserade brottsligheten kan slå rot och samverka i lugn och ro med internationell brottslighet som inte bryr sig om några landgränser. Ett Sverige som misslyckats med att värna de mest utsatta medborgarna, där människor som redan är socialt utsatta är överrepresenterade både som brottsoffer och förövare.

Statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att våldsbrotten har ökat med 20 procent de senaste tio åren. 1994 anmäldes totalt 1 112 505 brott. Men trots återkommande socialdemokratiska vallöften om krafttag mot brottslighet, anmäldes 143 000 fler brott 2003. I Västmanlands län ökade till exempel anmälda fall av misshandel med 12,5 procent, narkotikabrotten med 77 procent och butiksrånen med 17,5 procent jämfört med 2002. Bakom dessa anonyma siffror finns enskilda människor som utsatts för brott. Människor som i många fall har drabbats av otrygghet, trauman, fysiska och psykiska skador.

Folkpartiet vill återupprätta rättsstatens kärnfunktion - att värna medborgarnas frihet, liv och hälsa. Det kräver en förmåga att prioritera rättsväsendet i användningen av skattepengarna, men också en insikt om att vi har en ny typ av grov internationell brottslighet att handskas med.

En viktig upprättelse för brottsoffer är att brottet utreds och gärningsmannen åtalas. I socialdemokraternas Sverige är dock chansen till detta minimal. År 2003 kunde endast 15 procent av de anmälda brotten bindas till en gärningsman och alltså klaras upp. Riksdagens revisorers rapport (2002/03:19) visar att polisen skrev av 75 procent av alla brottsanmälningar. Merparten av anmälningarna skrevs av direkt utan att någon förundersökning inletts.

Risken ökar att människor till slut inte tycker att det är någon idé att anmäla ett brott. Då är rättstryggheten i fara. Regeringens raserande av närpolisreformen och urholkande av polisens budget, med för få poliser som följd, minskar chansen att faktiskt snabbt få hjälp om man utsätts för brott. Regeringen talar ofta om att vi får så många nya poliser. 2002 tillkom det totalt i hela Sverige 29 nya poliser, om man räknar bort de som av olika skäl slutade. År 2003 var det 113 stycken. Vi tycker inte att det räcker. Folkpartiet vill att det ska finnas 22 000 poliser - som ska kunna hjälpa människor oavsett var i landet de bor.

Regeringen fortsätter att tala med kluven tunga i narkotikafrågan; ena dagen berömmer de sig av framgångar inom EU för en restriktiv narkotikapolitik.

Andra dagen drar de undan mattan för den svenska tullen och polisen att bekämpa problemet på hemmaplan. I 2002 års socialdemokratiska valmanifest proklamerades: "Narkotikasmugglare ska stoppas. Därför kommer en socialdemokratisk regering att förbättra gränskontrollen ?"

Men i stället har Tullverket tvingats till nedskärningar av de tullare som arbetar just med brottsbekämpning. Det finns inte heller något samordningsansvar för polisens och tullens samarbete mot narkotikabrottsligheten. Narkotikamissbruket ökar och andelen unga som prövat narkotika har tredubblats. Folkpartiet vill ta ett helhetsgrepp mot narkotikan. Vi vill bland annat att polisen och tullen får ökade resurser och att de arbetar tillsammans i särskilda team.

Kriminalvården har gått rakt mot dagens uppenbara haveri. Ryckighet i ekonomin, fortsatta besparingskrav och personalnedskärningar har varit kännetecknande för socialdemokraternas styrning av kriminalvården. Säkerheten är katastrofal på flera fängelser. Platsbristen är på många håll akut och människor med svåra problem stängs in tillsammans i små utrymmen.

Själva huvuduppgiften för kriminalvården, att minska återfall i brott för dem som en gång tagits in, har också misslyckats. Statskontorets rapport "Effektivitetsgranskning av kriminalvården" (2003:20) visar att kriminalvården inte ens har satt upp några operativa mål för att minska återfall.

Justitieministern säger att "det bästa vi kan göra för brottsoffren är att se till att de dömda inte återfaller i brott". Det är helt rätt. Men det bästa vi kan göra för att ha en chans att uppnå detta är att byta regering. Tio års socialdemokratiskt vanstyre av vårt rättsväsende har nått en återvändsgränd som det är hög tid att komma ut ur.

Kerstin Heinemann Johan Pehrson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons