Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Wiklund: Hur stora elprishöjningar klarar vi?

Annons
Allt dyrare. Det blir den 3-procentiga användningen av kol/olja plus utsläppsrätter som på grund av marginalprissättningen (dyrast gäller) sätter priset för hela marknaden, skriver Tord Wiklund.

Under åren 2002–2008 har elkostnaden ökat med 120 procent. Konsumentprisindex har under denna tid stigit med 17 procent.

Under de senaste fem åren har de tre stora elproducenterna uppvisat rörelsevinster på tillsammans 264 miljarder kronor. Det pågår en stor förmögenhetsöverföring från konsumenter till producenter och dyrare blir det.

Sverige skall nästa år, inom elbörsen Nord Pool, delas upp i fyra geografiska prisområden. Principen, ”tillgång och efterfrågan”, skall sätta priserna. Detta innebär att norra Sverige får prissänkning medan södra Sverige får prishöjningar. Anledningen till prisområden är att det uppkomna missnöjet mellan landsdelar skall vara pådrivande till att flaskhalsar i stamnäten byggs bort, vilket möjliggör ett gemensamt elpris i hela landet.

Nätkostnaderna för elkonsumenter beräknas öka med 20 procent för att finansiera dessa nätförstärkningar. EU siktar på att denna princip i framtiden skall gälla samtliga medlemsstater och således, att även flaskhalsar mellan länder och inom länder skall byggas bort för en gemensam elmarknad inom EU, där dyr kolkraft är basen.

I kontakter med EU tycks Sverige ha svaga förhandlare. Ett exempel är utsläppsrätter.

Sveriges elmarknad är till 97 procent koldioxidfri. Trots detta betalar elkonsumenter 20 miljarder kronor årligen till handeln med utsläppsrätter (enligt Villaägarnas riksförbund). Det blir den 3-procentiga användningen av kol/olja plus utsläppsrätter som på grund av marginalprissättningen (dyrast gäller) sätter priset för hela marknaden. Således betalar vi indirekt koldioxidavgifter även på rinnande vatten och kärnkraft till fromma för elproducenter.

Ytterligare bevis på svag förhandling är att EU skall öka förnyelsebar energi till 20 procent inom sektorerna transport och el. Sverige som redan i dag har 40 procent förnybart (exklusive kärnkraften ) har fått det tuffa kravet att öka till 49 procent. Av detta följer den storskaliga dyra vindkraften som planeras (30 terawattimmar). Vattenkraften som reglerkraft när det inte blåser klarar dagens vindkraftspark, men miljödomar sätter stopp för storskaligt utnyttjande.

Det behövs fyra stycken Harsprånget byggda för ryckiga belastningar för att klara denna reglering, en utopi.

Eftersom det publika motståndet mot vindkraft är lägst i nordligaste Sverige, blir stor vindkraftsutbyggnad förlagd i norr och här finns också en förklaring till att näten förstärks. Vindkraften kan efter nätförstärkningar exporteras till kontinenten, där det finns kol och gaskraft för reglering, en export med dumpade priser på grund av ryckig, dålig kvalitet.

Förmögenhetsöverföringen till elproducenter är upprörande. Ytterst drabbade är bland annat arbetslösa i Utansjö, där Rottneros för ett par år sedan lagt ned en massafabrik på grund av för höga elkostnader. Detta kan vara toppen på isberget. Observera att elintensiv industri sysselsätter 300 000 anställda.

Sverige saknar helhetssyn på elkraften, samtidigt som samtliga partier talar om att kampen mot arbetslösheten är högst prioriterad. Vore det då inte på sin plats, att inför det stundande valet lyfta fram elmarknaden och söka få bukt med dessa orättvisor?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons