Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torsten Hober: Låt förnuftet råda för en gångs skull

Annons

Det var intressant att ta del av kommunalrådet Elisabeth Fridéns (kd) svar på min debattartikel om Upphandling inom Proaros verksamhet.

För att börja med slutet av svaret, där hon talade om att en upphandlingsansvarig hade informerat om planerna vid ett möte på Viksängs dagcenter. Ja, det är riktigt, men för vilken gång i ordningen jag har klagat på den mötespolicy som råder vid dessa tillfällen kan jag inte komma ihåg. I en stor lokal med dålig akustik och där man sitter med ryggarna vända från deltagarna, är det omöjligt att få någon vettig information värd namnet.

Är man dessutom "till åren kommen" är det ännu svårare att uppfatta vad som sägs vid olika inlägg. Därför är det närmast ett villkor för klar information att sociala nämndernas stab sänder ett informationsbrev till ansvariga anhöriga när en viktig fråga är för handen! Då vet alla vad det handlar om!

Det räcker inte med att hänvisa till den kvart som nämnden för funktionshindrade upplåter för frågor vid sammanträdena. Frågor förutsätter att man vet vad som ska avhandlas och detta informationsmaterial är författat på ett sådant sätt att de flesta medborgare inte orkar tränga igenom byråkratspråket. Dessutom måste man ta sig ner till Stadshuset och söka upp någon sekreterare, som sedan välvilligt kopierar materialet. Om nämnden orkar författa denna ordmassa på värsta kanslispråk, borde det vara en bra övning att skriva ett litet brev till ansvariga anhöriga på vanlig svenska!

Vid ovan nämnda informationstillfälle vill jag minnas att de anhöriga var ytterst nöjda med dagordningen på Viksäng och därför inte kunde förstå "upphandlingspolitiken." Om kvaliteten är god och ekonomin tillfredsställande, varför ska en upphandling då vara självändamål ? Dessutom borde nämnden för funktionshindrade inte vara okunnig om "arbetstagarnas" svåra autism. Detta innebär ju att varje förändring i arbetsrutinerna kan utlösa vredesutbrott och självdestruktivt beteende. Kan inte byråkraterna förstå detta är deras byråkrati till ingen nytta.

Jag har för några år sedan erbjudit mig att informera politikerna i nämnden för funktionshindrade om hur det är att leva med autism. Men dåvarande ordförande avböjde med att "vi har egen erforderlig information".

Det borde vara en angelägen fråga för sociala nämndernas stab att möta brukare och anhöriga för att veta vad verksamheten innebär och betyder. Det räcker inte med att "sitta på rumpan"och läsa information i böcker eller tidskrifter. Verkligheten är betydligt mer komplicerad och handfast!

Slutsatsen av mitt inlägg blir då: "Spola upphandlingsbeslutet för dessa omöjliga grupper. Låt förnuftet för en gångs skull få råda!

Torsten Hober

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons