Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torsten Hober: Upphandling - till vilket pris?

Vi som är anhöriga till människor som är sysselsatta inom Proaros verksamhetsområde, det vill säga gruppbostäder och dagcentra, borde bli allvarligt bekymrade över den upphandlingsstrategi som håller på att utvecklas inom kommunen.

Annons

Sociala nämndernas stab skriver att "offentlighetsprincipen gäller ... och att allmänheten har rätt att ta del av inkomna handlingar."

Då frågar sig en vanlig medborgare: Hur ska detta ske om man bara ryktesvägen får veta att upphandling ska genomföras? De som är berörda av hela upphandlingen saknar helt möjligheter att yttra sig i frågan, på grund av intellektuella hinder såsom läs- eller skrivförmåga. Många är autistiska, gravt utvecklingsstörda och därmed beroende av LSS, det vill säga Lagen om särskilt stöd och service åt vissa funktionshindrade.

När man sedan läser i utfärdade handlingar definieras Fyrklöverns enheter - Stallhagen, Viksäng, Kasernen och Eriksborg - som "lämpliga enheter för upphandling."

Tjänstemännen inom sociala nämndernas stab skaffar sig underlag genom att skicka ut enkäter till berörda personer, som oftast inte kan läsas av dem. Därför får anhöriga yttra sig om trivseln utan att ha klart för sig vartill deras yttrande syftar!

Tjänstemännen skaffar sig på detta sätt således alibi för upphandling och politikerna kan fatta beslut. Är detta demokrati?

För övrigt är "Handlingar och riktlinjer för tjänsteutförandet" så byråkratiskt utformade att bara mycket välutbildade och tränade personer förmår läsa sig till syftet. Det vore kanske på sin plats att tjänstemännen fick lite utbildning i vardaglig svenska så att vanligt folk kan förstå vad syftet är. Det förefaller som om tjänstemännen på sina ämbetsrum inte har klart för sig hur verkligheten ser ut rent praktiskt.

Man har skickat ut enkäter då och då, med "ledsna, allvarliga och glada gubbar" för att få uppfattning om dagcentrets verksamhet. Inte ens dessa enkäter kan våra barn och anhöriga fylla i själva! Vilket värde har dessa enkäter, annat än skenbart demokratiskt?

Det vore vettigt om de sociala nämndernas stab vände sig direkt till godemän, för mänsklig, utvecklande och meningsfull och så vidare? Sedan borde man kunna bilda sig en uppfattning om kostnadsläget är rimligt och ledningen av verksamheten har kloka och framsynta planer.

Först när detta har gjorts och man upptäckt orimliga planer och kostnader borde en så kallad upphandling kunna diskuteras.

Kanske en förändring är helt onödig? För oss anhöriga förefaller dagens upphandlingsförfarande för Fyrklövern sakna aktualitet. Karin Andersson, som leder verksamheten, gör detta helt förstklassigt!

Torsten Hober

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons