Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tragiskt att solidaritet är ett minne blott

Annons

Det är allmänt känt att det under lågkonjunktur och i tider av kris, som i dagsläget, krävs mer av våra socialförsäkringssystem. Antalet familjer med ekonomiska problem ökar och därmed också antalet familjer med andra problem, till exempel alkoholproblem, familjebråk, depressioner och familjevåld.

Samtidigt som banker räddas och ett "superpaket" à la Keynes lanseras - vi pratar miljarder! - har regeringen inga pengar över till socialtjänsten, som tvärtom ska spara. Att vår regering har litet till övers för den arbetslöse, det har den redan gjort klart när den gav nya direktiv till försäkringskassan. Men att även socialtjänsten ska spara när allt fler behöver den, det är som att slå på den som ligger!

Att familjer som lider av ekonomiska problem och allt som därmed följer inte får hjälp är sjukt! Den som på fullaste allvar tror att besparingar inom socialtjänsten gynnar ekonomin, jag tänker då på vår regering, har missat en väsentlig detalj: att hjälpa individen direkt är också à la Keynes.

En annan otrevlig sak jag hörde på nyheterna (nyhetsmorgon, TV4) idag, söndag, är att antalet bostadslösa unga ökar. De har blivit utslängda eller flytt hemifrån eftersom deras föräldrar inte är kapabla att ta hand om dem. Och den sparande socialtjänsten har varken möjlighet att hjälpa dem eller deras föräldrar i den utsträckning som behövs. Man kan fråga sig: vem ska hjälpa dem?

I Reinfeldts nya, hårda Sverige ska alla klara sig själva. Såväl ordet solidaritet som begreppet folkhemmet är numera minnen blott. Detta är fel!

Fredrik Löfgren

ordförande SSU-Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons