Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trist och komisk krönika om Diplomaterna

Som gammal västeråsare, född och uppvuxen i staden som jag ofta besöker och där jag fortfarande har många vänner kändes det både trist och en smula komiskt att läsa Ann-Christine Kihls krönika om kolonialherrarna på UD (VLT den 11 februari).

Annons

Jag har arbetat i snart 30 år på UD och varit stationerad ömsom i Stockholm, ömsom i fjärran länder. Sedan flera år arbetar jag med att ta hand om utländska delegationer som besöker Sverige. Det har säkert blivit minst hundra genom åren.

Det besök VLT beskriver var ett besök av Namibias president för snart tre år sedan. Han besökte Sverige med en stor delegation. Valda delar av ett mycket hektiskt besök som varade i fyra dagar visades i ett 30-minuters program på tv den 9 februari.

Först och främst vill jag beklaga mitt beteende. Det var inte snyggt och det är jag ledsen för. Men några frågor finns. Har VLT kollat varför och hur det hela gick till när bägaren rann över för mig? Kanske var det droppen av flera ohemula krav som ställts.

Vad sades när kameran inte var på? Vad tyckte de övriga namibierna i sällskapet?

Låt oss för enkelhetens skull vända på steken. Hade VLT skrivit samma sak om en delegation från Sverige besökt Namibia och ställt diverse krav på transporter med mera? Eller vad hade VLT skrivit om det hade varit en delegation från USA som kommit till Sverige?

Våra vänner från Namibia var inga hjälplösa offer. De var välutbildade, professionella och trevliga politiker, tjänstemän och affärsmän. Det var ett mycket lyckat och trevligt besök. Att som VLT tro att en stor industriorder står på spel bara för att ett par protokollpersoner i ett separat rum står och bråkar är bara naivt.

Det var också viktigt för den namibiska ambassaden att presidenten skulle komma till mottagningen för att träffa ett 20-tal afrikanska ambassadörer. Hade det varit bättre om presidenten inte kommit och stannat hemma på hotellet?

Den förfärliga bussresan som nämns - tror verkligen VLT att namibierna, som har ambassad här i Stockholm sedan många år, tror att det skulle vara farligt att åka mellan Västerås och Stockholm en ljus sommarkväll? Det är verkligen att underskatta dem. Det fanns säkert en annan anledning.

Kvinnan i bussen? En intelligent, duktig och trevlig person. Hon hade rapp tunga, svar på tal och vi hade en rolig, uppsluppen hemresa efter ett par mycket långa och krävande arbetsdagar tillsammans.

Krönikan avslutas med "det bara gör ont". Det är både sorgligt och patetiskt och tro att det språket går hem i dagens Sverige.

Nej, VLT. Jag tror krönikören ska sätta sig på kammaren och fundera lite vem av oss som är kolonialherrar. Ditt sätt att formulera dig hör inte hemma i den tid vi lever i. Du hade aldrig skrivit samma sak om det varit danskar, norrmän eller amerikaner i bussen.

Jag och vi på UD bemöter människor som jämlikar och inte som hjälplösa offer.

Per Sjöberg

Svar:

Tv-serien Diplomaterna ger en spännande och bra inblick i det arbete som UD utför. Det avsnitt som Per Sjöberg skriver om ovan och som VLT:s krönikör tog upp gav en bild av uselt värdskap och översitteri.

Något som jag tror många tv-tittare inte trodde fanns i diplomatarbetet. Jag förstår att Per Sjöberg är arg. Mest arg är han nog på sig själv. I det senaste avsnittet av serien framkom en annan bild av honom. Det tar dock inte bort effekten av programmet som handlade om statsbesöket från Namibia.

Elisabeth Bäck

tidningschef, huvudredaktör

och ansvarig utgivare VLT

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons