Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Hedman: Dåligt ledarskap av regeringen

Var det någon som trodde att frågorna kring den så kallade FRA- lagen om signalspaning avseende hot mot rikets säkerhet skulle vara överståndna efter den dramatiska riksdagsomröstningen av den i all hast hopsnickrade kompromissen, framtvingad av ett par riksdagsledamöter från centern och folkpartiet i mitten av juni? Fel i så fall.

Annons

Många medier och en del andra grupper fortsatte att mullra, och än en gång blev det uppenbart hur valhänt alliansen och regeringen hanterar svåra frågor.

Slutligen kände sex folkpartister med Västmanlands egen Agneta Berliner som en av dem, att här kunde finnas politiska popularitetspoäng att hämta och vips erinrade de sig partiets liberala grundsyn, där den enskildes okränkbarhet står i fokus. Och så kunde de från den ena veckan till den andra ändra sin ståndpunkt från att stödja ett ja till lagen till att, om så erfordras, rösta med oppositionen för att få lagen uppriven.

Förslag till lagen och dess utformning har funnits på riksdagsmännens bord i över ett år, ja ännu längre eftersom det var den förra socialdemokratiska regeringen som initierade frågan. Det tog således lång tid för de sex folkpartisterna att vakna upp. Och yrvakna är de tydligen och likaså deras eventuella följeslagare.

För inte tycks man ha förstått avsikten med lagen, när man nu framför kravet att misstanke om brott måste föreligga för att

företa avlyssning/ registrering av telefon- och datatrafiken över våra gränser. När misstanke redan föreligger har det ju redan blivit ett polisärende. Tanken med FRA:s arbete är ju att spana brett och identifiera sådant som kan vara inledningen till ett hot mot rikets säkerhet och småningom eventuellt definieras som misstanke om brott.

Mycket trovärdigare är inte förespråkarna. De talar bara om data- och teletrafik från utlandet till Sverige som det potentiella hotet. I verkligheten är förstås trafik från eventuella grupper i Sverige till andra utanför landet av lika stort intresse. Och därmed aktualiseras genast frågan om integriteten för svenska medborgare och andra i Sverige boende.

Personligen är jag inte särskilt oroad av de inskränkningar av min integritet som lagen i nuvarande utformning innebär. Det har heller inte bekymrat mig om taxibilarna fått ha kamera i bilarna. Om det ökat förarnas säkerhet och trygghet, har det varit OK för mig. Men visst kan jag förstå, om många ser FRA-lagen som inte bara en dörr på glänt utan rent av som en öppen port mot ett långtgående övervakningssamhälle.

Som så många gånger i politiken gäller det att välja mellan pest och kolera. Värna den personliga integriteten och riskera att landet utsätts för exempelvis terrorhandlingar eller öka insatserna för att finna potentiella hot mot landet men med risker för att den personliga integriteten urholkas. I vågskålen måste därvid även läggas in, det av många oppositionella framförda, att denna

signalspaning blir ganska ineffektiv och resultatlös. De fula fiskarna är för smarta för att kommunicera på ett sådant sätt att de fastnar i FRA:s garn.

Inget lätt val och dåligt hanterat av politikerna, som valt att gå till beslut utan att informera ordentligt och inbjuda till debatt i frågan.

Hur väljer egentligen regeringen sina strider? När vindflöjlar som de sex folkpartist-erna kan utsätta regeringen för en av dess allvarligaste kriser, tyder det inte på något annat än dåligt ledarskap i partiledningarna, i regeringen och i alliansen. Inte första gången det händer dessvärre.

Ulf Hedman

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons