Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulla Persson (S): Mälardalen som regeringen glömde

Annons
Nya hinder. Kommer tågen någonsin att gå som planerat? Regeringen är otydlig och passiv om Mälarbanans fullskaliga utbyggnad, menar ¿Ulla Persson (S).foto: kenneth hudd/VLT arkiv

Nyligen presenterade regeringen sin stora infrastrukturproposition, det förslag den har på transportsatsningar i Sverige framöver. Det gjordes inte så mycket väsen av denna trots att man i två år hänvisat till detta förslag. ¿Skälet till denna tunna presentation kan sammanfattas genom ett krasst konstaterande. Inget nytt, inga pengar. Allt har vi sett och läst tidigare.

Vid ett möte med den moderata infrastrukturministern för några veckor sedan skapade hon förväntningar om att det skulle komma satsningar som skulle gynna Västerås i propositionen. Vi hade med anledning av detta onekligen väntat oss något mer konkret.

För att nämna några saker. Det finns ingen järnväg ner till Västerås hamn utpekad som ett viktigt stråk för gods, detta trots den expanderande gruvnäringen vi ser i bland annat Fagersta och Norberg. Däremot är Västerås/ Köpings hamn utpekade som godshamnar, en märklig paradox.

Den för Västerås avgörande utbyggnaden av Mälarbanan nämns inte mer än fyrspårsutbyggnaden vid Sundbyberg och Citybanan. Man konstaterar där att det saknas många miljarder till utbyggnaden vid Sundbyberg och ingen lösning presenteras. Byggnationen ¿Tomteboda–Kallhäll nämns över huvud taget inte. Tidsperspektivet kan i bästa fall beskrivas som luddigt där man nämner att projektet ”förväntas pågå efter 2021”.

Ingenting står det heller om resterande flaskhals på Mälarbanan, det vill säga Västerås station, som påverkar oss direkt in ¿i pågående planarbeten och satsningar här ¿i staden. Denna flaskhals hindrar också utnyttjandet av Mälarbanans fulla kapacitet och med ökad pendling från Västerås är detta avgörande för vår utveckling och tillväxt.

Regeringen verkar inte se det strukturella problemet med organiseringen av under-¿hållet av den svenska järnvägen. Det är ju detta som orsakat de allra största problemen för pendlarna till och från Västerås i kombination med de flaskhalsar som redan nämnts. Rege-ringen aviserar en storsatsning i pengar på att förbättra underhållet men verkar inte se skogen för alla träd. Underhållet är organiserat ineffektivt och är dåligt skött. Inget nämns om att förändra detta.

Propositionen öppnar dock för en mängd kreativa finansieringslösningar som alla går ut på att kommuner, länsstyrelser och landsting tar en del av kostnaden liksom näringsliv med flera. Frågan jag osökt ställer mig är: från vilken verksamhet tycker regeringen att landets kommuner ska plocka pengar? Är det från skolan eller kanske äldrevården?

Medfinansiering, som detta kallas, har kritiserats av Riksrevisionen på flera punkter. Bristande kontroll och regelverk är bara två saker som kritiseras. Medfinansieringen får också till följd, enligt Riksrevisionen, att några av de mest samhällsnyttiga investeringarna som behövs i landet har fått stryka på foten. Detta när andra mindre omfattande projekt har kunnat lösa sin finansiering genom resursstarka kommuner. Regeringens sätt att på så sätt ”ta ansvar” för vårt transportsystem är uppseendeväckande.

Hoppet för Västerås del står nu till att ¿Trafikverket konkretiserar och specificerar satsningar genom de åtgärdsplaner som ¿kommer om några månader. Jag kommer ¿att för Västerås bästa fortsätta att driva ¿frågan om Mälarbanans fullskaliga utbyggnad. Socialdemokraterna i riksdagen kommer ¿också fortsättningsvis att driva rege-¿ringen framför sig i denna fråga nu när Moderaterna och deras vänner verkar ha gett upp helt.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons