Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppmärksamma barnen som brottsoffer

Annons

Under de senaste åren har debattens vågor gått höga om brott och straff. Polisens insatser har uppmärksammats och kriminalvården har stått i fokus efter ett antal uppmärksammade rymningar. Det finns också skäl att uppmärksamma brottsoffren. Att bli utsatt för brott innebär ofta en traumatisk upplevelse för offret. Det är därför viktigt att brottsoffer kan få stöd, skydd och hjälp. Detta gäller i synnerhet barnen. Här finns en hel del att lära - och göra! Kunskapen om barn, hur de tänker och reagerar är fortfarande alltför låg hos myndigheter som kommer i kontakt med barn i sitt arbete.

Barn som utsätts för brott befinner sig i en mycket svår situation. Misstankar om brott mot barn är också ofta svåra att utreda. Barn har inte samma möjligheter som vuxna att påtala brott. De kan till och med ha svårt att förstå att det som hänt dem är brottsligt. Detta gäller i särskilt hög grad vid misstankar om sexuella övergrepp. Än mer obegripligt för barnet blir det när misstankarna riktas mot föräldrarna eller någon annan som står barnet och dess familj nära.

Det är därför glädjande att Tomas Bodström nu lagt flera förslag på hur samhället kan bli bättre på att ta hand om barn som brottsoffer. Ett konkret förslag är att inrätta så kallade Barnahus, ett tillfälligt boende för barn som utsatts för brott eller varit vittne till brott och som inte kan bo hemma. Där ska samverkan ske med polis, socialtjänst och andra berörda.

Socialtjänsten får ett tydligare ansvar, barn med föräldrar som sitter i fängelse uppmärksammas och barn som blir vittne till brott kommer att räknas som brottsoffer med rätt till ersättning.

Vi måste fortsätta ansträngningarna att sprida kunskap om och underlätta för vuxna att agera. Nyckeln till framgång och förändring heter insikt och engagemang.

Ingenting kommer att förändras eller hända, förrän de människor som arbetar med barn förändrar sitt sätt att tänka. Det måste inkludera polis, rättsväsende, skola och förskola, socialtjänst och idrottsrörelse. Alla kan arbeta mycket mer konkret och mer medvetet mot mobbning, för att stärka barnperspektivet och för att ta fram rutiner där barns intressen och situation uppmärksammas. Detta gäller också föräldrar, ja, alla oss som kallar oss vuxna. Vi måste också vara det och våga visa det.

Det finns talande exempel där vuxna tycks sakna verktygen för att agera. För något år sedan diskuterades livligt att ungdomar rånades på exempelvis mobiltelefoner av andra ungdomar. De unga upplevde att vuxna stod bredvid och inte lyfte ett finger. Det vi behöver är inte alltid fler vuxna eller fler poliser utan snarare fler vuxna och poliser med kunskap och insikt om barnens situation och som agerar därefter.

Det irriterar mig när ansvariga i skolan negligerar stölder, våld och övergrepp mot barn i skolan. Ibland verkar det nästan som om de tycker att det är barnens fel. Brottsoffret skuldbeläggs av vuxenvärlden. Det är inte acceptabelt. Sociala skillnader och orättvisor i vårt samhälle ska naturligtvis bekämpas, men de får aldrig fungera som ursäkt för att begå kriminella handlingar. Då gör vi det uppväxande samhället en otjänst.

Margareta Israelsson

riksdagsledamot, s

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons