Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utvecklad kapitalism fel väg

Annons

I den svenska regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden, talas det om en ny inriktning.

I stället för invandrarpolitik, ska det bedrivas en integrationspolitik som ska innehålla mål som att lika rättigheter och möjligheter gäller för alla oavsett etnisk bakgrund, att en samhällsgemenskap utvecklas med samhällets mångfald som grund, att en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans främjas och som alla oavsett bakgrund ska vara delaktiga i.

De åtgärder som ska verka för att dessa mål uppnås är inrättandet av en ny myndighet med ansvar för att de integrationspolitiska målen ska få en verkan i olika samhällsområden samt att olika integrationsprocesser i samhället ska stimuleras. Detta ska uppnås genom att ge stöd till individernas egen försörjning och delaktighet i samhället. Man ska dessutom värna om de grundläggande demokratiska rättigheterna som jämlikhet mellan män och kvinnor samt motarbeta rasism och främlingsfientlighet och förebygga diskriminering på grund av kön eller etnicitet.

Detta beskrivs av samhällsforskare som en dubbelriktad process. Dels ska de marginaliserade grupperna vinna eller kämpa sig till inflytande och delaktighet, för att på detta sätt kunna skapa sig en mer fördelaktig position i samhället, dels ska

majoritetssamhället till-

handahålla strukturella

förutsättningar för att dessa utsatta grupper lättare ska få tillgång till de för samhället gemensamma resurserna.

Regeringen menar att det föreligger behov av integrering både på den individu-ella nivån och den samhälleliga. Med detta vill man säga att integrationen är att se som ett livsprojekt och att individen själv bestämmer vilken form och innehåll integrationsprocessen får, samt att staten ska verka för att se till att få bort de eventuella synliga eller osynliga hinder som kan tänkas vara till hinder för detta projekt.

Jag kan inte se någon större skillnad på intentionerna om vad man vill göra åt, eller med vilka medel, man vill bekämpa utanförskapet i det svenska samhället i regeringens förslag och de förslag som Mauricio Rojas och Bengt-Åke Nilsson förde fram i VLT i en debattartikel i början av december. Utom möjligtvis att de specificerar kravet om motprestation för att få möjlighet till att ta del av det de kallar jobb och utvecklingsgaranti.

Som jag ser det går bägge förslagen ut på att man ska ge den segregerade individen i utanförskap ett större individuellt ansvar för att själv ta sig in i ett samhälle som med olika medel håller honom eller henne utanför.

De samhälleliga mekanismer som håller segregationen och därmed utanförskapet vid liv i dag, är samma mekanismer som höll den svenska arbetarklassen fattig fram till 1930- och 40-talen. Detta historiska förhållande kunde åtgärdas dels genom industrialismens och den kapitalistiska ekonomins snabba utveckling på 1950- och 60-talen, och dels genom att arbetarnas hårda politiska och fackliga kamp förde med sig, att lönerna höjdes för arbetarna. Fattigdomen i Sverige blev under dessa goda år mer eller mindre utplånad.

Så är dock inte fallet i dag, då ekonomins rationaliseringsprocesser och den accelererande globaliseringens konsekvenser medfört att nyfattigdomen och en ökad social exklusion har växt fram och permanentats i hela Europa och även i Sverige.

Så länge man inte gör något åt de grundläggande segregationsmekanismerna i samhället, som jag anser vara de klasskillnader som reproduceras av utbildningssystemet och arbetsmarknaden baserade på de olika individernas familjebakgrund, (är du född rik förblir du för det mesta rik, och motsatt, om du är född fattig förblir du också för det mesta fattig), så kommer man heller aldrig att komma åt problemet med att det skapas ett utanförskap för allt fler människor i samhället, och får följaktligen också leva med de konsekvenser som

detta för med sig.

Som jag ser det är solidaritet och medmänsklighet den enda vägen, och inte en mer utvecklad kapitalism byggd på ökad konkurrens, vars pris vi nu börjar skönja i form av en utveckling mot att de rikare blir färre och allt rikare, medan de fattiga blir allt fler och ännu fattigare.

Matts Åker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons