Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är en taliban?

Annons

Under kriget i Afghanistan fick vi lära oss två nya uttryck: talibaner och madrasa. Vad är en taliban och vad är en madrasa? I stället för att definiera dessa uttryck teoretiskt föredrar jag att berätta om den madrasa, Koranskola, jag gick i.

När jag var liten, sex år gammal, hade min farfar bestämt att jag skulle lära mig Koranen. Jag minns än i dag, efter nästan 60 år, denna händelse i minsta detalj.

Efter ett år av slit i en fransk internatskola kom jag hem till mina farföräldrar som bodde på landet, 16 mil sydväst om Tunis, för att vila på sommarloven. I en patriarkalisk familj har en liten pojke eller flicka ingenting att säga till om även om det gäller liv eller död. Min farfar sade till mig: "du skall bli en talib".

Talibaner är pluralis av talib som betyder bara en sökare, av kunskap, eller också tiggare. Så det var bara att lyda, buga och säga "ja farfar, tack farfar". Det var på min andra sommarlovsdag.

Jag visste ingenting om Jamii (i Nordafrika kallas Koranskola för Jamii medan det i Afghanistan och andra länder heter madrasa).

Tidigt, dagen efter, gick jag till Jamii och herr Harbi, läraren i Koranen. Det var sommar och varmt. Jag var klädd i shorts, en kortärmad skjorta, ett par sandaler och var barhuvad. Några instruktioner, skrivblock eller annan skolmateriel hade jag inte. På min fråga hade min farfar motvilligt, argsint och skarpt svarat "du skall inte bry dig om det, jag har talat med herr Harbi ? nå! Ge dig iväg nu ?".

Besviken och med krossade drömmar gick jag till Jamii. När jag kom in satt ett 40-tal unga pojkar i en cirkel och i mitten glänste herr Harbi. Bakom entrén stod en rad sandaler och en stor lerskål full av en geggamoja, en blandning av brunlera och vatten. När jag kom in blev min ankomst ett välkommet avbrott för pojkarna som satt och var upptagna med sin högläsning.

Herr Harbi reste sig, kom mot mig med en sträng min, pekade på mina kläder och sade: "Du är en man och män går inte nakna, det är hedniskt och frånstötande, från och med i morgon skall du vara klädd som de andra och ? när det gäller praktiska saker skall Ali lära dig".

Dagen efter kom jag i tid, vid soluppgången.

Ovanpå mina shorts och skjorta trädde jag det enkla tygstycket som farmor sytt på en kvart och på huvudet hade jag satt en av min farfars fezer. Jag tog av mig sandalerna, tog en liten bräda med en bredd på två decimeter och dubbelt så lång, och gick mot lerskålen. Jag täckte brädan med geggamojan, ställde den i solen och väntade. När den torkade satte jag mig som alla andra på en halmmadrass i skräddareställning.

Ali hade i sin godhet gjort en penna åt mig. Han tog ett decimeterlångt vassrör och med en kniv förvandlade han det till en penna. Han lärde mig också att göra bläck med hjälp av kolpulver och vatten.

Eftersom jag var ny fick jag sitta i periferin, i yttersta ringen från kärnan som var läraren. Jag började från början med sura Al-Fatiha. Läraren dikterade och jag skrev alla hans ord med vasspennan och bläcket som Ali lärde mig att göra.

Efter en kvart eller så kändes det som om jag inte hade några fötter och i min naivitet sade jag det till läraren. Plötsligt fick jag en blixtsmärta som sträckte sig från min panna, över mitt huvud, och ända ner till min rygg.

Läraren hade slagit mig med sin speciellt tillverkade piska som skomakaren hade gjort på hans beställning. Den var gjord av smala och nästan två meter långa remsor från en åsnehud som skomakaren flätade ihop och lät stå över en natt i olivolja.

När jag klagade hos farmor tröstade hon mig med en salva på såren och uppmaningen att lyda herr Harbi som bara ville mig väl. För andra brott, som att exempelvis ställa en fråga, blev det falaka, ett fruktansvärt tortyrverktyg vars namn satt skräck i många härdade individer, vuxna eller barn.

Jag lärde mig att hålla tyst, att lyda. Lärde mig utantill ord och meningar som jag inte begrep ett dugg av.

Så fortsatte det under varje sommarlov tills jag blev 12 år gammal. Tack vare den franska litteraturen, som lärde mig vikten av individens frihet och medborgerliga rättigheter, revolterade jag mot allt. Helvetet brakade löst och jag förklarades som persona non grata. Det liknade en bannbulla från påven men segern blev min.

I en Koranskola, åtminstone på min tid, lärde man sig många kapitel från Koranen utantill och utan att ha rätt till förklaring eller svar på frågor. Jag lärde mig 58 av de 60 hezb, kapitel, som Koranen består av. Det var inte islam som jag lärde mig. Islam säger "Att söka kunskap är en plikt för varje troende, utan könsskillnad".

Dessa madrasa fostrar extrema fanatiker som aldrig lyssnar på några argument. De tänker som de har lärt sig, att inte ifrågasätta och inte bli ifrågasatta.

Däremot är de moderna Koranskolor som tolkar och förklarar Koranen för barnen med vår tids termer en stor tillgång för samhället.

Abdel Zgaia

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons