Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad hotar kulturarvet Ångkraftverket?

I en krönika på kultursidan den 6 september beskylls jag av VLT:s kulturredaktör Kersti Bergold för att hota kulturarvet och gå i tankesmedjan Den nya välfärdens ledband.

Annons
I farozonen. Om ingen praktisk lösning nås där ångkraftverket kan komma till användning eller ingå i ett sammanhang lär byggnaden rivas eller förfalla till döds.foto: VLT:s arkiv

Vi som överklagat bristen på demokratisk process kring Kokpunkten skulle alltså hota Ångkraftverkets kulturarv.

Är det inte precis tvärtom?

Jag har överklagat det nya avtal som staden skrev med Peab, utan att höra fullmäktige, där det gamla avtalets samband mellan de museala delarna och badet klipptes av. Om det var någon poäng med det första avtalet 2006 så var det ju att byggandet av äventyrsbadet skulle kopplas till en upprustning av ångkraftverket.

Detta klarade inte Peab av. Därför klippte man helt sonika banden med kulturarvet. Det får gå hur det vill med det. Äventyrsbadet ska komma i första hand.

Har VLT:s kulturkrönikör grävt i detta? Har hon haft synpunkter? Vet hon vad som hänt? Eller tror hon rentav fortfarande att driftsbidrag på minst en halv miljard kronor av skattepengar under 25 år till ett privat badhusbolag ska rädda ”kulturarvet”?

Jag vill påstå att jag är den som påtalat detta i VLT. Det är jag som har berättat om det nya avtalet, och den odemokratiska hanteringen av det, i debattartiklar. Kulturkrönikören borde vara glad över att den debatten väckts, i stället för att måla ut mig som kulturarvets dödgrävare.

Så det där med Den nya välfärden. Det är riktigt att jag får juridisk hjälp av tankesmedjan. Jag har väckt frågan om upphandlingen gått rätt till. Tankesmedjan har hakat på. Jag behöver inte dela alla deras synpunkter för att tacka ja till en juridisk kompetens som jag annars skulle behöva betala dyra pengar för.

Lika litet som Kersti Bergold behöver känna dåligt samvete för att hon under alla år betalats av privat kapital i en liberal tidning för att skriva om kulturarv och annat.

Anders Lif

Svar:

Min krönika lyfter fram FN:s världsarvskonvention och att kulturarvet för att överleva måste användas och sättas in i ett sammanhang. Lifs senaste överklagande nämns över huvud taget inte. Däremot ifrågasätts det upplägg som tankesmedjan Den nya välfärdens talesman Micha Valasco redovisade i VLT 28 juni 2011. Han sade att överklagandet syftade till att driva ”principiellt betydelsefulla fall om fri konkurrens” där en kommunmedborgare (när det gällde Västerås och Kokpunkten, Anders Lif) officiellt måste stå bakom överklagandet för att det skulle behandlas av förvaltningsrätten.

Faktum kvarstår; om ingen långsiktig lösning hittas där ångkraftverket (och andra kulturminnesmärken) kan komma till användning och ingå i ett sammanhang lär de rivas eller förfalla till döds. Överklaganden är inte ovanliga när det gäller att finna lösningar för att bevara kulturarvet. Något som turerna kring ångkraftverket visar. Däremot är det mer tunnsått med konstruktiva förslag för att säkra vår industrihistoria.

Kersti Bergold

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons