Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välj det bästa för barnet

Hur i all världen ska de som arbetar med barn i fortsättningen våga anmäla oro till socialtjänsten, skriver Västerås barnombud Sara Holm Stålhand.

Annons

De senaste veckorna har jag fått flera samtal angående den omhändertagne femåringen. Både från inblandade och helt utomstående. Frågan som alla slutligen har ställt är - hur i all världen ska de som arbetar med barn i fortsättningen våga anmäla oro till socialtjänsten?

Det är en fråga jag tycker att man ska ta på allvar. Alla som arbetar med barn vet att det är en skyldighet att anmäla om man känner sig orolig för ett barn. Men om man gör det, anmäler en oro - och myndigheterna väljer att omhänderta barnet direkt - då är det nog ganska troligt att många väljer att vänta och avvakta. Vänta på bevis, eller på att någon annan ska göra anmälan.

Ingen vill ju vara ansvarig för att göra en anmälan som slutar med omhändertagande och en familj i kris. Barnpilotprojektet i Västerås har slagit väl ut och uppmärksammats i hela landet och en av de stora frågorna har varit civilkurage. Våga anmäla, våga agera. Det är jättebra att våga det. Men när man gör en anmälan har man också rätt att kräva att det man lämnar över förvaltas på rätt sätt, med ett tydligt barnperspektiv. I barnkonventionens artikel 3, står det att alla myndigheter och domstolar, i fall som rör barn, alltid ska ta hänsyn till barnets bästa. Barnets bästa. Det bästa för barnet, i det här fallet en liten femårig pojke.

Jag och många andra med mig skulle nog vilja veta var barnets bästa finns i det fallet. Och den lille pojken är inte ensam. Jag får ofta samtal om liknande situationer. Och alla undrar var barnets bästa är, vem som ser till barnet.

Jag har inte läst alla papper, det har jag inte. Men jag kan känna för den lille pojke som abrupt tas från sina föräldrar och syskon och placeras på en främmande plats. Jag kan undra, hur kan det vara för hans bästa-

Jag förutsätter att myndigheterna lägger ner lika mycket energi på att laga den här familjen igen, sedan när det är dags. Att de anstränger sig lika mycket som de gjort hittills. För hur lång tid tar det att laga en femårig liten kille? Hur lång tid tar det för honom att lita på sina föräldrar igen, andra vuxna och sina syskon? Hur lång tid behöver familjen på sig för att bli hel igen, om den någonsin blir det?

Barn är det ömtåligaste vi har, vi måste vara rädda om dem. Ge familjen stöd istället för att mosa den. Se till att de som arbetar med barn och andra tryggt kan anmäla oro för ett barn som kanske far illa. Arbeta tillsammans med familjerna, inte mot dem. Det är i alla fall vad jag kallar barnperspektiv och barnets bästa.

Sara Holm Stålhand

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons