Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför ser inte socialdemokraterna verkligheten i skolan?

Annons

Socialdemokraterna har ett tungt ansvar vad gäller skolans utveckling de senaste decennierna. Larmrapport efter larmrapport har kommit om att både ordning och reda och kunskapsnivån inom skolan blivit katastrofalt låg.

Lärare kan inte gå in gå på lektioner utan att riskera att utsättas för tillrop som hora eller skitstövel och de har inte några medel för att åtgärda situationen. I undersökningen som VLT nyligen genomfört beskriver lärare hur de både utsätts för hot och kränkningar och att de känner sig maktlösa eftersom de varken har stöd i sin ledarroll för klassen eller får ett tydligt stöd från sina chefer och beslutsfattare.

Motsvarande är situationen när det gäller närvaron i skolan. Många elever får ett mönster för sina dagliga rutiner som är helt oacceptabelt. Jag har sett exempel på lärarlösa lektioner, inställda lektioner för sjuka lärare och håltimmar som gjort att schemat blivit som en perforerad ost - tomt och innehållslöst.

När en rektor på Skiljeboskolan blir uppmärksammad på att elevers schema innehåller allt för många håltimmar rycker han på axlarna och konstaterar att detta är en konsekvens av den skola och den typ av ämnesval som numera är tillåtet. På gymnasiet kan det vara ännu värre.

Utifrån egen erfarenhet kan jag konstatera att det är mer vanligt än ovanligt med stora hål i schemat. Det mönster som skolan etablerar och ger dagens elever skapar för många elever en orealistisk syn på dagliga rutiner.

Konsekvensen med anledning av den uteblivna närvaron är nästan noll, ibland finns dock hot om indraget studiebidrag men i praktiken är detta mycket ovanligt eftersom få rektorer vill ta det obehagliga beslutet med tanke på konsekvenser för ungdomarnas familjer på grund av uteblivet bidrag.

Allt detta är mer än kända fakta men det verkar som ingen bryr sig. De beslutsfattare som har att organisera skolan verkar vara handlingsförlamade. Detta har nu gått så långt att uppgivenheten bland dem som har att utföra arbetet blivit en realitet. Många upplever att de inte har något stöd från de beslutsfattare som har ansvaret för skolan.

Varje gång som det bränner till ger politikerna vika och det gör att ingen vare sig törs eller längre vill ta initiativ i skolan eftersom risken för kritik alltid är överhängande. Vem vill offentligt bli kritiserad? För att få till stånd en verklig förändring krävs det politiker med stark vilja och tydligt ledarskap och klar fokusering på var problemen finns.

De som drabbas mest av politikernas handlingsförlamning är naturligtvis eleverna och främst de svaga eleverna som behöver extra stöd och stimulans samt lugn och ro för att koncentrera sig. Konsekvensen har vi sett eftersom cirka 25 procent av alla elever inte når fullständiga betyg. Den största linjen på gymnasieskolan har därför blivit IV-programmet. Att 25 procent av eleverna måste gå på IV-programmet är i sig bara en katastrof och ett misslyckande för skolan.

Förutsättningarna för dessa elever i framtiden är naturligtvis mycket sämre. Sannolikheten för framtida arbetslöshet är självklart hög eftersom de arbeten som dessa elever skulle kunna erhålla redan har flyttat till andra länder där lönekostnaden är mycket lägre än i Sverige.

Nu måste vi ta ansvar för att bygga en framtid och skapa en skola som ger alla elever en reell chans. Vi måste ge lärarna förutsättningar att vara lärare. Vi måste samtidigt ge skolan de resurser som krävs för att skapa det team av kompetens som behövs för att ge alla en förutsättning att få en god framtid. I valet mellan särintressen och de stora frågorna för framtiden måste vi prioritera. Det är politikernas främsta roll. Skolan måste prioriteras. Jag har under många år inte varit engagerad inom politiken men nu har jag bestämt mig att återigen kandidera på moderaternas riksdagslista eftersom vi måste byta riktning och skapa förutsättningar för framtiden. I mitten av 1980-talet skrev en författare att när den svenska politikern skall välja mellan mer resurser till sjukvården och nya fritidsanläggningar väljer man både och. Det är inte att visa ledarskap och det är vad svenska skolan nu lider av.

Tomas Salzmann

I valet mellan särintressen och de stora frågorna för framtiden måste vi prioritera skolan, hävdar moderaten Tomas Salzmann.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons