Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västerås i färd med att radera sin historia

Sakta men säkert försvinner de byggnader och miljöer som under lång tid gjort Västerås speciellt.

Annons
Obalans. Den politiska viljan kan summeras som utvecklingsinriktad med betoning på handels- och bostadsetablering. I farten glöms de historiska värdena, skriver Patrick Björklund.

Förändringarna går långsamt så få märker eller tänker på det, Västerås håller på att radera sin historia. Ett naturligt förlopp kan tyckas – och spelar det någon roll? Är det oundvikligt i en snabbt utvecklande stad? Bör man överväga vilka konsekvenser det leder till?

Stadsmiljön kan liknas vid ett familjefotoalbum. Vi behöver det inte var dag men det ger oss trygghet, en förankring i vardagen, den talar om för oss vilka vi är, vad vi gjort, olika faser i livet – vår historia uttryckt i form av bebyggd miljö!

Människors rotlöshet kan leda till social och ekonomisk segregering. Den historiska miljön bidrar till att ge människor en fysisk bas, ett igenkännande som kan omsättas till begrepp som ”min hemstad”. Något som kan omsättas till positiva känslor för hemmiljön, platsens historia, generera attraktivitet, ekonomisk tillväxt och minska sociala klyftor.

Stadens historia är brokig men följer ändå huvudlinjer. Är det betydelsefullt att spåren kan avläsas? Otvetydigt bryr sig majoriteten av befolkningen om sin bakgrund på något vis. Folk vill känna igen sig även om man vill ha samhällsutveckling. Häri ligger utmaningen för politiker och planerare – att hitta avvägning mellan förnyelse och återanvändning. I dag råder obalans i Västerås till förmån för total förnyelse.

En tydligare hållning från kommunpolitiskt håll och från antikvariska myndigheter hade kunnat bidra till att väsentliga delar av ”fotoalbumet” som stadsmiljön utgör, kunnat sparas och i många fall getts förnyad användning. Listan över byggnader som rivits eller förvanskats som kunde återanvänts är lång.

Kommunen saknar byggnadsantikvarisk kompetens då stadsantikvarien är arkeolog. Stadsbyggnadskontoret bemannas av arkitekter utbildade för nyproduktion (trots att huvuddelen av ärendena behandlar ombyggnation). Länsmuseets och länsstyrelsens antikvarier befinner sig i slimmade organisationer, hårt belastade av sitt länsansvar.

Den politiska viljan kan summeras som utvecklingsinriktad med betoning på handels- och bostadsetablering. Exploateringstrycket från dessa är stort. I farten glöms de historiska värden som ”fotoalbumet” rymmer. Alltför sent upptäcker medborgarna att viktiga sidor ur albumet för evigt försvunnit och det relativt nyligen.

Det krävs höjd medvetenhet i frågan och förhållningsstrategier. De historiska värdena i stadsmiljön måste identifieras och hänsyn måste tas när ombyggnation och rivning av historiska miljöer aktualiseras. Kommunen måste i större utsträckning samverka med experterna på länsmuseet och med länsstyrelsens antikvarier och samhällsplanerare.

Stadens historiska värden måste upp på bordet till seriös bedömning. Enbart fokus på de kommersiella värdena leder i längden till ohållbar samhällsutveckling och oattraktiv stadsmiljö.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons