Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västeråsare: Det är nog egentligen synd om oss

Annons

När man ser och bedrövas (eller gläds...) åt att Alliansens opinionssiffror rasar, slås man av en tanke om de olika politiska ställningstaganden som man gör i egenskap av verkställande politiker i regerande ställning, eller som politiker i opposition.

Jag började med att fråga mig vad det var som var så bra med den förra regeringen, eftersom så många tycks vilja återvända till det som då rådde. Men jag tror inte att människorna - väljarna - resonerar så, utan man vill alltid ha något annat än det nuvarande. En sorts bestraffning av den sittande majoriteten.

Så förundras man över tonlägena i debatten. För det första är allt som den egna sidan gör eller har gjort alltid ett gott hantverk och till allas bästa, medan motståndarens ambitioner, hur goda de än är, alltid ska misstänkliggöras och svartmålas, ja till och med framställas som illasinnade.

I oppositionsställning kan man också vara hur ansvarslös som helst (ja, det heter ansvarslös och inte oansvarig, som alla skriver) och skria i högan sky över orättvisorna med att just det eller det särintresset inte blir tillgodosett. Man behöver aldrig ta ett övergripande ansvar för helheten, som tillsatta politiker i regeringsställning och skarpt läge måste göra.

Så orerar oppositionspolitikerna i tidningar och tv om orättvisorna i den fasta förvissningen om att när - och om - han eller hon själv kommer i ansvarig ställning, så har folk glömt vad han eller hon sade. Men den politiska poängen är plockad och alltid är det någon dumskalle som går på det..

Klart att man vill ha alla förmåner som erbjuds, och att man tycker att det är för djävligt att de ska lägga ned just ens egen vårdcentral för att det ska sparas. Alla vill ha sin lilla bit skyddad men det är ingen som är villig att betala kalaset på något sätt. Det får "någon annan" göra, eller man får spara in på "något annat."

Helheten? Ja, den struntar man väl i bara det egna området blir fredat.

Jag tycker personligen att särintressena upptar och ges för stor plats i medierna. Det kvittar om det handlar om brottmål eller politik. Den som skriker högst och längst vinner i längden. Ingen är längre villig att ta något eget ansvar. Inte för vad de gör eller säger och inte för vad de begär och ingen vill längre lyfta ett finger för det gemensammas bästa i den egna ha-galenskapen.

Sparkar man ihjäl någon så är det bara att skylla på någon annan och komma undan med det. Det som hindrar människor från att begå brott idag, i trafiken eller i samhället i övrigt, är inte längre några moraliska aspekter. Det är bara ett kalkylerande med risken att åka fast som avhåller. Man fifflar och bluffar med det som man kan komma undan med, vare sig man är en högt uppsatt politiker, miljonär eller en vanlig knegare.

Så här resonerar vi, tyvärr, och så har vi blivit uppfostrade att tänka och handla.

Det är nog synd om oss människor - egentligen...

Karl-Erik Karlsson

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons