Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västeråsare: Vems ansvar är ordningen på Centralstationen?

Annons
Träffpunkt. Det är ingen nyhet för någon att Västerås central är ett ställe där många missbrukare samlas, skriver Jonas Strandell.

Jag är en av de många pendlare som kommer till och åker från Västerås central varje vardag. Under snart två års tid så har jag lagt band på mig och inte sagt något, men jag måste få ställa en fråga. Vems ansvar är egentligen ordningen inne på Centralen? Det är ingen nyhet för någon att Västerås central är ett ställe där många missbrukare samlas. Ett ställe att värma sig på under vintern och kanske söka skydd från regnet. Det är helt okej för mig också.

Vad jag har problem med, det är när dessa individer blir alldeles för påflugna och närgångna. Och tro mig när jag säger att det händer en eller ett par gånger i veckan. Jag har personligen ingripigt vid över ett dussin tillfällen när det kommit missbrukare och antastat unga tjejer och kvinnor som bara suttit och väntat på tåget. Och nej, prata och be snällt med dessa individer är inte ens aktuellt. Man får mer eller mindre gå dit och fråga om de inte vill mucka gräl med någon som är i deras egen storlek i stället, vilket kan leda till rätt obehagliga situationer. Men det löser ”problemet” som finns för stunden.

Jag har varit och hämtat SJ-personal för att få hjälp att få bort dessa personer också.

I hörnet längst in mot Sigurdsområdet ligger cigarett-, sprit- och cannabislukt i en salig blandning.

Vid ett tillfälle i april ringde jag polisen för att be dem komma att hämta en man som sonika lagt sig utanför entrén på Sigurdsidan och nästan blockerade utgången.

Måttet var rågat strax före semestern, när jag hade med mig min 8-åriga dotter till jobbet. Vi hade en jättetrevlig dag i Eskilstuna och när vi kommer hem till Västerås så bestämmer sig en av dessa individer för att väsa: ”Men tjenare lilla gumman” till henne när hon kom skuttande över bron. Jag var två steg bakom henne och hon tittade sig vettskrämt om och jag sade åt henne att gå ner för trapporna i förväg till cyklarna. Jag satte ner väskan och talade om för honom att om han någonsin tilltalade min dotter igen så skulle jag slå ut varenda en av hans återstående tänder. Det var inte bara ett tomt hot. Hans inte fullt så påverkade kompis insåg vad som var på väg att hända och bad om ursäkt å hans vägnar och inget mer hände.

Nu undrar jag, vems ansvar är det här? Är det dessa personer Västerås stad vill att besökare i staden ska möta direkt vid ankomst? Vad säger personalen som jobbar i Jernhusens lokaler? Är det en polissak? Något för vaktbolagen? Behövs en uniformerad vakt på Centralen precis som inne i galleriorna?

Jag förstår självklart att det är svårt att avgöra vems ansvar det här är. Det är ett socialt problem som inte går att blunda för. Men om alla slår ut med händerna och säger att det är någon annans problem så kommer inte mycket bli gjort alls.

Men så som det är i dag, så vill nog ingen ha det. Så vill vi inte att Västerås ska uppfattas, det tror jag alla håller med om.

Jag förväntar mig någon form av svar från staden och ansvariga. Vill staden att vi åker tåg och gynnar miljön, eller ska vi börja ta bilen till jobbet för att slippa allt det här?

Jonas Strandell

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons