Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vattnet behöver ha nyttiga mineralämnen

De senaste drygt 60 åren har det skrivits en hel del vetenskapliga artiklar kring vårt dricksvatten i relation till hälsa och sjukdomar, men utan att det väckt något större intresse från medier eller myndigheter.

Annons
För rent? Dricksvattnet behöver enligt skribenten innehålla mineralämnen.

Det finns heller ingen rekommendation kring vilken typ av vatten man bör dricka, förutom att det skall vara fritt från direkt sjukdomsframkallande mikroorganismer, samt inte ha för höga nivåer av vissa andra skadliga ämnen.

I vissa delar av världen kämpar man för att över huvud taget få tillgång till dricksvatten. Lösningen på det är nya tekniker där man får ultrarent vatten genom så kallad omvänd osmos eller destillering.

Teknikerna fungerar bra för att rena sötvatten från mikroorganismer och andra skadliga ämnen, men även för att avsalta havsvatten. Kvar blir rent vatten – så rent att det mesta av mineralämnen är borta.

Kommersiella krafter driver tesen ”ju renare desto bättre”. I USA finns flera flaskvatten med superrent vatten framställda med de nya reningsteknikerna. Trenden förstärks när det kommer rapporter om förekomst av läkemedelsrester, lösningsmedel och magparasiter i kranvattnet.

I dyningarna efter utbrotten av cryptos-poridium i Östersund och Skellefteå börjar man nu i också Sverige att rena vårt kranvatten än mer. Det senaste är Nordens största ultrafiltreringsanläggning Lackarebäck, som förser stora delar av Göteborg med vatten.

Liknande planer finns i Mälarregionen. Det är en farlig trend för folkhälsan om alternativet till vårt nuvarande vatten är så rent att det mesta av de nyttiga mineralämnena är borta.

Forskning från hela världen har visat att mineralhalten i dricksvattnet har betydelse för hälsan. Det forskarna mest tittat på är förhållandet mellan vattnets hårdhet, innehållet av kalcium och magnesium och hjärtkärlsjukdomar.

De flesta av artiklarna visar att dödligheten i hjärtkärlsjukdomar är lägre i de områden som har hög mineralhalt, ofta i storleksordningen 10-20 procent lägre, och ibland mer.

Vad många inte tänker på är att det också finns stora skillnaden i mineralhalt redan i dag i det vatten vi dricker här i Sverige. Skillnaderna är så stora att flera svenska studier visar på olika risk för vissa sjukdomar.

Det finns en doktorsavhandling från 2005 av Ingegerd Rosborg. Där finns en liten men välgjord studie som visar att kvinnor som under minst 15 år druckit mineralfattigt vatten med lite lägre pH (låg nivå av kalcium, magnesium och bikarbonat) hade betydligt mer sjukdomssymptom än de kvinnor som druckit mer mineralrikt vatten.

Det gällde allt från hjärtsjukdom till fibromyalgi och gallstensbesvär, och skillnaderna var mycket stora. Den enda uppmärksamhet den studien fick var notiser i lokalpressen.

Genom att dricka mer mineralhaltigt vatten skulle man kunna minska antalet döda i hjärtinfarkt med 850 – 1700 personer varje år, då det årligen dör cirka 8500 personer.

Siffran för ”räddade liv” skulle dessutom kunna vara betydligt högre om vi också tar med personer som dör i andra typer av hjärtkärlsjukdomar, som stroke.

Tittar vi lite bredare på, som Rosborg gjorde, ser vi en skrämmande bild där mineralfattigt vatten kan vara en bidragande orsak till en rad sjukdomar.

Det är inte bara en fråga om kalcium och magnesium utan även många andra ämnen som gör att vattnet inte blir så surt. Det är också extra viktigt för dem som motionerar då kroppen belastas med mer syra när man tränar hårt.

Men vattenkvalitet i förhållande till sjukdom är ett ganska komplicerat ämne och mer forskning behövs. Tyvärr verkar intresset för detta minimalt i Sverige, då budskapet från myndigheter och vattenproducenter alltid varit att vi har så bra vatten.

Pehr-Johan Fager, hälsodebattör och entreprenör.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons