Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ska Israel skicka räkningen till?

Annons

Den nyligen avslutade givarkonferensen i Stockholm var ett uttryck för solidaritet med Libanon. Företrädare för 48 länder och ett dussintal internationella organisationer som Arabförbundet, EU-kommissionen, Internationella röda korset, Världsbanken och ett antal FN-organ lovade över 940 miljoner dollar, motsvarande cirka 6,5 miljarder kronor, i ekonomiskt stöd för att bygga upp landet igen.

"Ni har visat att Libanons folk inte står ensamma", sade den libanesiske premiärministern Fuad Siniora. Och samtidigt, utan att med ett ord nämna Hizbollahs roll, angrep Siniora Israel som ensamt ansvarigt för den katastrof som drabbat hans land. Varken värden, den svenska regeringen, eller någon av delegaterna var okänslig nog att påminna om att kriget utlöstes när den islamistiska terrororganisationens styrkor helt oprovocerat gick över gränsen till Israel, dödade åtta soldater, kidnappade två och intensifierade sin beskjutning av städer och byar i norra Israel.

Israels svar på Hizbollahs krigsförklaring ledde till ett tusental offer och enorm förödelse på den libanesiska sidan. Premiärminister Siniora, som bättre än någon annan vet vilket hot mot hans lands suveränitet och stabilitet Hizbollah utgör, förklarade i Stockholm att Libanon skulle göra allt för att "hålla Israel ansvarigt" för krigets förödelse. Och redan har röster höjts i den svenska debatten, av folkrättsprofessorer och andra som aldrig missar ett tillfälle att häckla Israel, som kräver att notan för återuppbyggnad av Libanon skall skickas till Jerusalem.

I konsekvensens namn måste frågan ställas: till vem skall Israel skicka räkningen för den förödelse som Hizbollah - en organisation med två ministerposter i den libanesiska regeringen - åstadkommit?

Under de 33 dagar som kriget pågick avlossade Hizbollah 4228 raketer mot Israel. 159 israeliska medborgare dödades, mer än 4000 skadades. En miljon människor tvingades att leva i skyddsrum, upp till en halv miljon blev flyktingar i sitt eget land. Flera hundra hus raserades eller skadades svårt. De flesta av husen var bostadshus, men också skolor och sjukhus, bland annat i Naharia och Safed, samt industrilokaler. 500 skogsbränder bröt ut som resultat av raketnedslag; det kommer att ta mer än 50 år att återställa den förstörda skogen. All industriell verksamhet i norra Israel låg nere helt under krigsmånaden. Man beräknar att det kommer att kosta minst 40 miljarder svenska kronor att rehabilitera de skadade och återuppbygga den materiella förstörelsen i Israel.

Varken Israel eller Libanon ville detta krig. Båda länderna är offer för Hizbollahs, och i förlängningen Irans, strävan att blåsa upp Mellanösternkonflikten med målet att på sikt, med den iranske presidentens ord, "utplåna Israel från världens karta".

Det hade varit en viktig markering mot Hizbollah och Iran, ett stöd till dem i Mellanöstern som vill ha slut på krig och våldsspiraler, och en solidaritetsakt för alla krigets offer - såväl libaneser som israeler - om både Libanon och Israel hade inbjudits till Stockholm. Det hade också blivit tydligare vilka länder och organisationer som verkligen är intresserade av att hjälpa de krigsdrabbade - och vilka som cyniskt utnyttjar Libanons tragedi för att ännu en gång utmåla Israel som det evigt skyldiga till allt.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons