Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi kan söka vilken läkare vi vill!

Annons

När vi nu har fått litet perspektiv på situationen angående familjeläkarna, vill jag som patient komma med ett inlägg, ett som i första hand är riktat till Glenn Andersson. Han och jag har tidigare haft ganska långa telefonsamtal. Även om vi var oeniga i sakfrågan, upplevde i alla fall jag att vi behandlade varandra med ömsesidig respekt och utan personliga angrepp. Hoppas vi kan fortsätta på samma linje.

Det finns tre synpunkter som jag vill ta upp: upphandlingen, Praktikertjänst, patienterna och så har jag några förslag till förändringar.

Jag börjar med upphandlingen. Glenn Andersson har vid flera tillfällen sagt att man har följt lagen och att länsrätten fastslagit detta. Det är sant. Han har också sagt att alla partier var eniga om upphandlingen, också det är sant.

Ja, landstinget vann i länsrätten men det är ingenting mot vad vi alla förlorade. Landstinget förlorade läkarnas och den övriga sjukvårdspersonalens tillit. Fina mottagningar splittrades sönder för att läkarna vägrade att tvingas jobba hos Carema. Flera läkare har skaffat nya jobb i andra städer. Många av oss patienter förlorade våra fina läkare som vi haft i många år. Hur skall vi patienter våga lita på landstinget igen? Nej, det finns inga vinnare i denna historia, vi är alla förlorare.

Carema hade inga fasta läkare, inga lokaler och inte en enda patient. Landstinget serverade oss patienter på silverbricka mot vår vilja. Om detta är att vinna, så då är väl Carema den enda vinnaren.

Glenn Andersson har kastat en del giftpilar mot Kerstin Dellham (m) och Torsten Källberg (fp) för att de backade i upphandlingen. Det tycker jag var mycket olyckligt. En stark politiker lyssnar på sina väljare och måste ibland kunna erkänna att ett beslut är mindre bra. Då gäller det att hitta andra lösningar. Det var just det folkpartiet och moderaterna försökte göra, hitta andra lösningar. Jag är en av många som beklagar djupt att Andersson inte såg det med samma ögon.

Det har varit mycket skriverier om att Praktikertjänst lämnat in ett odelat anbud och att de bär skulden till det som hänt. Man kan tycka vad man vill i denna fråga, men den kalla verkligheten är faktiskt den att Praktikertjänst inte är folkvalda, det är däremot politikerna. Landstinget bär det yttersta ansvaret för att vården skall fungera i länet. Landstingspolitikerna borde, som jag ser det, försökt hitta andra lösningar för att sätta stopp för denna destruktiva karusell.

Under tiden som landstinget och Praktikertjänst (läkarna) har stridit om vem som har rätt eller fel har över 30 000 patienter fått lida i form av ovisshet och oro. Vi visste ingenting om vad som skulle hända. Den enda informationen vi hade var att landstinget skulle sälja ut oss som boskap till något som hette Carema. Vi hade fortfarande frihet att välja läkare om det fanns utrymme för det, men just nu var endast Carema tillgänglig för oss utsålda patienter.

Men detta var inte hela sanningen. Politikerna "glömde" att tala om att vi patienter är fria människor, vi behöver inte alls gå till Carema om vi inte vill. Vi patienter kunde då och kan fortfarande närhelst vi önskar gå ur systemet. Blir vi akut sjuka kan vi söka vilken läkare vi vill i Västerås. Då blir det en sak mellan läkaren och patienten. Det är ingen lösning att rekommendera men vi borde ha blivit informerade om att den rättigheten fanns.

Efter en hård kamp är jag en av de få lyckligt lottade som fått behålla min läkare. Om jag inte hade lyckats med det hade jag gått ur systemet och jag hade gjort det utan att blinka. Ingen människa skall få beröva mig min personliga frihet.

Jag är ledsen, Glenn Andersson, men jag tycker att landstingets hantering av oss patienter är under all kritik.

Vi kan inte vrida klockan tillbaka, man kan bara hoppas att vi alla har lärt oss något av det som har hänt. Som lekman skulle jag vilja komma med förslag om vad man kan göra för att förhindra en upprepning av denna händelse.

Man kan varken begära eller förvänta sig att politiker skall kunna förutse konsekvenserna av sina beslut inom sjukvården. Därför skulle det vara önskvärt att det fanns minst en, helst två "förtroendeläkare" som kunde bistå politikerna med saklig information om konsekvenserna av deras eventuella beslut. Det skulle gagna oss alla. Politiker skulle ha tillgång till saklig information, läkarna skulle ha möjlighet att framföra hur det eventuella beslutet skulle påverka deras arbete och vi patienter skulle känna trygghet att ha någon som tänkte på vår situation.

Det borde också vara mer regel än undantag att varje läkarmottagning lämnar in sitt eget bud. Den mottagning som då uppfyller landstingets krav bör ha förtur att fortsätta sin verksamhet.

ANN-JEANETTE KORNSTREICHER

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons