Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi kräver folkomröstning

Vid ett toppmöte för sex år sedan definierade EU:s ledare de centrala problemen med EU: låg demokratisk legitimitet, bristande öppenhet och en långtgående centralisering och detaljregering.

Annons

De enades om att man måste klara ut vad EU skall göra och vad medlemsländerna skall sköta själva. Vikten av att respektera subsidiaritetsprincipen och att EU förblir ett samarbete mellan likvärdiga stater betonades.

Ett konvent tillsattes för att föreslå reformer men dess ordförande, den förre franske presidenten Valery Giscard d´Estaing, struntade i uppgiften och satsade istället, med auktoritära metoder, på en EU-grundlag som kunde lägga grunden till en europeisk superstat. Det stod klart för alla som ville se det, att hans förslag radikalt skulle förändra medlemsländernas styrelseskick.

I Sverige konstaterade tunga remissinstanser som Justitiekanslern, Högsta domstolen och Regeringsrätten att det kunde strida mot svensk grundlag att godkänna förslaget genom ett vanligt riksdagsbeslut. Tio länder fann att frågan måste avgöras i folkomröstning, däribland Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Folkomröstningarna ledde till katastrof för själva projektet, eftersom de franska och holländska folken sade nej med överväldigande majoriteter och högt valdeltagande. Alla förstod att även britterna skulle rösta nej. Rent rättsligt hade förslaget fallit redan efter franska folkets nej.

Det som sedan hänt är skrämmande ur ett demokratiskt perspektiv. De politiska ledarna i EU har bakom kulisserna enats om att driva igenom den föreslagna EU-grundlagen i alla fall, utan folkligt stöd om så krävs. För att klara detta måste nya folkomröstningar till varje pris undvikas. De regeringar som hade utlovat folkomröstning måste därför kunna hävda att det nu har gjorts sådana ändringar att löftet inte längre gäller.

Samtidigt skulle förslaget genomdrivas med, i praktiken, oförändrat innehåll. Denna ekvation löste Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, genom att fråga EU-ländernas regeringschefer om det kunde vara en god idé att ändra terminologin, utan att förändra den politiska substansen. Hon fick ett rungande bifall från Europas ledare.

Det nya förslaget är praktiskt taget identiskt med det som fransmän och holländare röstade nej till. Endast kosmetiska förändringar har gjorts. Nu heter det reformfördrag, i stället för konstitutionellt fördrag, utrikesministern har fått en annan titel och symboler som nationalsång och flagga har strukits.

Men den politiska substansen är oförändrad. Och nu skall vi alla svälja påståendet att detta förslag å ena sidan är så totalt förändrat att alla löften om folkomröstning faller och samtidigt så totalt oförändrat att länder som redan ratificerat inte behöver göra om processen.

EU-grundlagen innebär ett avgörande steg i byggandet av en EU-stat. En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik skall upprättas. Ett gemensamt försvar skapas och överstatligheten inom det rättspolitiska området förstärks. En EU-president och en utrikesminister med egen diplomatkår skall införas. Den kostsamma jordbruks- och regionalpolitiken befästs. En europeisk åklagarmyndighet införs.

Vetorätten avskaffas inom en lång rad områden. EU blir en juridisk person och kan ingå avtal som binder medlemsstaterna. Sveriges röststyrka och inflytande i ministerrådet halveras nästan. Detta är fundamentala förändringar för Sverige som nation och för svensk demokrati. Opinionsmätningar visar att folkmajoriteten är långt mer kritisk till EU-grundlagen än nu sittande riksdag. Folkomröstning är den enda rimliga lösningen, när de valda politikerna inte är representativa för sina väljare i en av vår tids viktigaste politiska frågor.

Undertecknade svenska ledamöter har alla valts på mandatet att säga nej till den utveckling av EU som nu föreslås. Det går inte att bygga det europeiska projektet i strid med folkviljan. Svenska folket står inför ett historiskt vägskäl och måste ha rätten att självt välja sin framtid.

Hélène Goudin (Junilistan)

Anna Hedh (s)

Jens Holm (v)

Nils Lundgren (Junilistan)

Carl Schlyter (mp)

Eva-Britt Svensson (v)

Lars Wohlin (kd)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons