Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste vara rädda om förskollärarna

Annons

Den rådande babyboomen är ett huvudbry för kommunernas politiker och tjänstemän. Det är en tuff ekvation att skapa tillräckligt många nya förskoleplatser när det råder brist på förskollärare utan att barngrupperna samtidigt blir alldeles för stora eller att andelen lärare blir för låg.

Föräldrar och barn uppskattar den svenska förskolan. Skolverket lovordar verksamheten och den internationella samarbetsorganisationen OECD hyllar svensk förskola som ett föredöme för andra länder. Men bristen på förskollärare riskerar att urholka förskolans kvalitet och framtida anseende.

I förskolan har andelen utbildade förskollärare sjunkit de senaste åren trots att regeringen haft ambitionen att stärka förskolans pedagogiska roll och givit extra pengar till personalförstärkningar. 2005 var andelen lärarutbildade i förskolan 51 procent. I Västerås var den siffran endast 49 procent.

Staten ska tillgodose behovet av platser på lärarutbildningen och se till att utbildningen håller en god kvalitet. Men bristen på lärare i förskolan kan inte enbart skyllas på staten. Att utbilda fler förskollärare är ingen lösning om de som utbildats ändå väljer att arbeta någon annanstans än i förskol-an. 2003 fanns totalt 69 000 förvärvsarbetande med förskollärarutbildning - men bara tre fjärdedelar av kvinnorna och hälften av männen arbetade som förskol-lärare eller fritidspedagoger, enligt en undersökning från SCB.

Kommunerna har en egen hemläxa att göra som handlar om yrkets attraktionskraft. Till att börja med gäller det för kommunerna att göra upp med en del myter om arbete i offentlig sektor. I rapporten "Arbetsgivarperspektiv på kommuner och lands-ting", från Sveriges kommuner och landsting, kan vi läsa att "utbildningarna till yrken inom kommuner och landsting är populära, likaså arbetena i sig". De flesta förskollärarna trivs förvisso med arbetets innehåll. Ändå har närmare hälften allvarligt övervägt att lämna yrket. Det visar en undersökning som Statistiska centralbyrån (SCB) genomfört på uppdrag av Utbildnings- och kulturdepartementet, Myndigheten för skolutveckling och Lärarförbundet.

En annan SCB-undersökning visar att endast en av tio förskollärare som lämnat yrket kan tänka sig att återvända under rådande omständigheter. En förskollärare som en gång lämnat yrket riskerar att vara förlorad för gott.

Varför överväger så många förskollärare att lämna yrket? De vanligaste svaren är de stora barngrupperna och den alltför låga lönen. Lärarna saknar i stor utsträckning inflytande över förutsättningarna för yrkesutövandet - barngruppernas storlek, arbetsorganisationen och kompetensutvecklingen.

Lärarna är de som bäst känner barnens behov och vet hur verksamheten borde organiseras - ändå är inflytandet bristfälligt. Lönen är låg i relation till den utbildning och det ansvar som lärarna i förskolan har.

Dagens lärarutbildning är lika lång och kvalificerad för lärarna i förskolan som för dem som arbetar i grundskolans tidigare år. Löneskillnader på grund av skolform är därför orimliga. Många av de studenter som går den nya lärarutbildningen kommer att ha kompetens att arbeta både i förskolan och i grundskolans tidigare år.

Av de som tog lärarexamen med inriktning mot yngre barn har klart mer än hälften en examen med inriktning mot såväl förskolan som grundskolans tidigare år. Det gör att det finns goda förutsättningar att åtgärda bristen. Men det kräver att förskolan kan konkurrera med grundskolan som en attraktiv arbetsplats. Det finns goda exempel, kommuner som insett det egna ansvaret för att göra förskolan till en attraktiv arbetsplats, som skapat utrymme för lärarna att utveckla förskolan. Men många fler be-höver följa dessa exempel.

Eva-Lis Preisz

Ann-Christin Mesch

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons