Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill vi ha storlandsting?

Annons

Ansvarsutredningens arbete väcker debatt. Moderaterna har redan tidigare markerat sitt förenklade budskap, landstingen behövs inte. Å andra sidan har flera ledande s-politiker inom landstingsvärlden varit ute och förespråkat färre och större regioner. Landstingen är för små hävdar de och därför bör dagens sjukvårdsregioner bilda bas för nya "storlandsting". Detta väcker flera frågor. Är landstingen verkligen för små och i så fall är "storlandsting" lösningen? Behövs landstingen i någon form? Är det verkligen sjukvårdens organisation som ska utgöra grunden för morgondagens samhällsorganisation?

Vi menar att hälso- och sjukvården kräver en regional nivå. Varken ett förstatligande eller en uppdelning av hälso- och sjukvården mellan stat och kommuner, är i sig lösningen på morgondagens problem. Det handlar mer om att se hälso- och sjukvården som ett sammanhållet system och ett gemensamt ansvar för resursanvändande.

Vi vill dock ifrågasätta de lösningar som utgår från att bildandet av större regioner alltid är mer resurseffektivt. Vi är också starkt kritiska mot EU-modellen, ett "Regionernas Europa" där starka regioner i konkurrens med varandra, blir ett hot mot välfärden i resurssvaga bygder med lång vinter, stora avstånd och många gamlingar.

Vart tar närheten och medborgarperspektivet vägen och inte minst, hur ska medborgarna kunna ställa ansvariga politiker till svars? Det är en orimlighet att tro att en enda ny geografisk indelning, med till exempel sammanslagna landsting, skulle kunna härbärgera alla de olika regionala frågorna i ett enda forum. Dessutom, gör man nya geografiska indelningar uppstår ändå nya gränser som kräver ny samverkan över gränserna.

Är dagens landsting för små? Totalt i riket så är det endast 5-6 procent av alla sjukvårdkontakter som sker utanför det egna landstinget. Den klart övervägande delen av dagens hälso- och sjukvård får medborgarna i det egna landstinget.

Rikssjukvårdens lokalisering kommer förhoppningsvis snart att kunna bestämmas i en rikssjukvårdsnämnd. Den högspecialiserade vården, och i vissa fall regionvården, behöver ett större befolkningsunderlag än ett normalstort landsting. Länssjukvården kan ofta bli effektivare när två eller flera landsting samverkar i gränstrakter. Därför behövs mer av samverkan och mindre av konkurrens inom dagens sjukvårdsregioner.

Allt detta samarbete pågår redan och kan utvecklas och för det behövs nödvändigtvis ingen ny länsindelning. Det har gjorts strukturförändringar i försök att göra vården mer kostnadseffektiv. Ofta möter sådana förslag en stark lokal opinion, vilket är förståeligt, och som visar att det måste finnas mer av lokal dialog. Lösningen är inte att föra besluten längre från medborgarna, till ett anonymare "storlandsting".

Det är i den vardagliga och nära vården vi behöver utveckla det lokala och regionala samarbetet, med kommunerna, med Försäkringskassan och med både privata som ideella lokala aktörer. Vårdkedjorna måste fungera hela vägen, till exempel när det gäller vården av gamla och hemsjukvård. Det förebyggande hälsoarbetet kan bara bygga på det nära samarbetet mellan olika lokala aktörer och hälso- och sjukvården. Det är här alla inser behoven av samverkan och det är här vi bara har kommit en liten bit på väg.

Vår sjukvårdsregion, med sju landsting, innefattar 80 kommuner (!). Det är svårt att ens tänka tanken på en enda sjukvårdshuvudman som effektivt ska samarbeta med 80 kommuner för att hitta lokala lösningar i det förebyggande arbetet, hemsjukvården och vården av de äldre.

Det vore bra om debatten mer handlade om vad som behöver göras och utvecklas och lite mindre om hur det ska organiseras. Börja i det nära och lokala perspektivet. Börja med hur vi får fungerande vårdkedjor, inte minst inom äldrevården. Börja med att se hur vi kan få ut människor i arbete, bort från arbetslöshet och långtidssjukskrivning. Börja med det nära samarbetet med aktörer som känner och förstår varandra. Och glöm inte bort medborgarperspektivet och demokratin!

För många debattörer verkar det vara ett självändamål att samhällets organisation ska förändras. Vi är övertygade om att vi i grunden har ett robust samhällssystem, inklusive landstingen, som väl klarat sitt uppdrag att ge välfärd till medborgarna. Utvecklingen går dock snabbt och behoven ökar eller byts till nya behov. Medborgarnas efterfrågan och krav kommer att överstiga vad som är möjligt att åstadkomma med dagens resurser. Framtidens samhällsorganisation måste även i fortsättningen vara robust men fylld av flexibla och gränsöverskridande verksamheter. Vi avvisar inte förslag till förändring av den framtida samhällsorganisationen. Men alla förändringar måste utgå ifrån förutsättningen att den reella demokratin skall bevaras.

Sören Bergqvist (v),

landstingsråd Uppsala län

Monica Ekström (v),

oppositionsråd Värmland län

Ulrika Ernving (v),

landstingsråd Sörmlands län

Lars-Ove Hagberg (v),

landstingsåd Dalarnas län

Alf Norberg (v),

landstingsråd G?vleborgs län

Elise Norberg (v),

landstingsråd Örebro län

Monika Wilander (v),

landstingsråd Västmanlands län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons