Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yttrandefriheten behöver stärkas

Annons

Pastor Green i Borgholm är frikänd i HD, men borde kunnat bli det på andra och bättre sätt. I domen heter det att inte ens det grövsta av det Green sade "kan anses uppmuntra till eller rättfärdiga hat mot homosexuella".

Ändå betecknar HD en rad av Greens yttranden som straffbara enligt Brottsbalken. Till det brottsliga räknar HD inte bara de omtalade orden om tidelag, cancer och annat, utan också ett stycke där Green, med ett slags gammaldags predikantspråk, i sak sade att homosexuella handlingar var synd och en självvald synd. Det är ju ett kontroversiellt yttrande. Men att räkna det som straffbart är mycket mer långtgående än att stämpla en avgränsad förlöpning om "cancersvulst" som brottslig. HD har här - utan skriftlig motivering - gjort en vidlyftig, vidgad tolkning av hetsbrottets räckvidd, och den medför klar konflikt med yttrandefriheten i förkunnelse och teologisk undervisning.

Men sedan har HD räddat sig ur följderna med att gissa att Europarådets domstol skulle tycka att ett straff skulle strida mot den gummiartade religionsfrihetsartikeln i Europakonventionen.

På vägen dit har alltså HD menat att man kan hetsa mot folkgrupp utan att säga något som innebär att man rättfärdigar hat mot den folkgruppen. Efter den här domen har det blivit ännu fler oklarheter kring den redan förut alltför diffusa hetsparagrafen. Att riksdagen behöver strama upp den har VLT redan framhållit på ledarplats.

Men det finns mer i HD-domen som ger dålig eftersmak. Om den här domen skall gälla skyddas en del av yttrandefriheten i Sverige av Europakonventionen snarare än svensk grundlag. Det är i och för sig svårt att förstå att inte HD, i åtminstone de för religionsfriheten känsligaste delarna, ogillade åtalet med hänsyn till yttrandefrihetens starka rättsliga ställning i Sverige. Men när så inte skett har HD som prejudikatinstans inte sett Regeringsformen som skydd för det talade ordet i samlingslokaler och kyrkor, på teatrar och på torg, utan i stället tagit till konventionen.

Detta innebär inte, som somliga tycks tro, att det konstitutionella stödet för de mänskliga rättigheterna stärkts i Sverige genom domen i Greenmålet. Det som hänt är tvärtom oroande vad gäller yttrandefriheten. Vare sig den eller religionsfriheten är i Europakonventionen några överordnade fri- och rättigheter, som de är i de svenska grundlagarna.

Konventionen tillåter att religionsfrihet får inskränkas på så lösa grunder som att "skydda sedligheten".

Från Strasbourg har domstolen sedan skickat ut prejudikat med häpnadsväckande tänjbara grunder för ingrepp och restriktioner, som att straff för predikningar kan vara tillåtna om det predikade ordet är "onödigt kränkande" så att det inte "medför framsteg i umgänget mellan människor". Ett uttalandes brottslighet sägs kunna bero på om "trosuppfattningen är legitim eller inte"!

Ännu värre är det med Europadomstolens och konventionens ihåliga skydd för yttrandefriheten. Förhandsförbud mot publicering och en lång rad andra lag av ingrepp som är totalt grundlagsvidriga i Sverige kan utan problem pågå i andra länder utan att dessa får minsta problem med domstolen i Strasbourg. Denna har tvärtom använt andra artiklar i konventionen för att nedvärdera yttrandefriheten i godtyckliga avvägningar mot andra intressen.

Vi är därför ute i en förrädisk sumpmark varje gång yttrandefrihetens gränser på något område blir dragna med prejudikatsbildning utifrån tolkning av Europakonventionens svaga och luddiga bestämmelser. Det viktigaste som behöver göras efter Greenmålet är att stärka vår yttrandefrihets grundlagsskydd ännu mer, så att denna frihet aldrig behöver vara så svagt skyddad att den får sitt stöd genom Europakonventionen.

Två av våra grundlagar gör att böcker, tidningar, radioprogram, videoband med mera har ett så starkt skydd att Europakonventionen knappast i något fall skall behöva vara det som friar från dom och straff. Så borde det kunna vara även med skyddet för det talade ordet i predikningar, på teatern och så vidare.

Närmast till hands ligger att i Regeringsformen skriva in att alla som dömer om något som berör yttrandefriheten måste följa Tryckfrihetsförordningens berömda "instruktion" om yttrandefrihetens överordnade värde.

En annan möjlighet är att de som talar skall kunna gå in under skyddet av juryrättegång och åtalsrätt enbart för JK, genom att dokumentera det de säger och ta på sig ensamsvar för det som sägs vid mötet eller gudstjänsten.

Vilken väg som är bäst behöver utredas. Men svenskt grundlagsskydd för yttrandefriheten måste bita effektivt, så att det finns god marginal innan domstolsjurister börjar skåda ner i ålsumpen av godtyckliga konventionstolkningar i Strasbourg.

Åke Wredén

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons