Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför är jag rädd för män

Annons

När har jag

Jag är på väg hem efter en sen kväll. Det är maj och fortfarande ganska ljust ute, men jag är ändå rädd.

Inte för en religion. Inte för en hudfärg. Inte för en kultur.

Jag är rädd för män.

För en ensam man med dåliga intentioner, för män i grupp, för män som druckit alkohol. Jag är rädd för hur de ska se på mig och tilltala mig. Rädd för vad de är kapabla till att göra.

Jag har aldrig känt mig rädd för en kvinna. Aldrig.

Män som ropar på mig. Män som bara vill ”snacka lite” och vill att jag ska ”sluta vara så stel” när jag säger ifrån. Män som vill kramas men inte accepterar ett nej, för ”du måste väl inte vara så tråkig, bjud på en kram för fan”. Män som tar på mig och tycker att jag är ”så jävla torr”, för ”det var ju bara ett skämt” när jag talar om att jag inte vill. Män som inte förstår felet i att ta på någon som säger ifrån.

Och den enda gången jag vågade slå till en man som tagit på mig utan lov blev jag slagen tillbaka med dubbel kraft. För han var ju mycket starkare än mig.

Länge har jag varit en av dem som sagt att jag enbart är skrämd av en ”mansroll” eller ett ”patriarkalt samhälle”, men det stämmer ju inte. När jag står där på cykelbanan och lampan på lyktstolpen blinkar till är jag inte rädd för mansrollen – jag är rädd för männen.

Det är många män som vill tala om för mig - och andra - att det inte handlar om ”alla män”. Och det är sant såklart. Men hur ska jag veta när? Hur gör jag skillnad?

Jag har blivit utsatt för kränkningar och tafsanden. För våld och sexuella övergrepp. Av män i min vänskapskrets, av män i min släkt. Av män jag haft relationer med, varit bekant med och av män som varit för mig helt okända. Så när har jag ”rätt” att vara rädd?

Hur kan det vara så kränkande för er oskyldiga män när jag erkänner min rädsla?Jag får inte vara rädd, för då dömer jag alla män. Men jag får heller inte vara oförsiktig, då får jag skylla mig själv.

Till alla er som säger: ”inte alla män”; kan ni berätta hur jag ska göra? Vilka får jag vara rädd för - och när? När bör jag vara försiktig? När slipper jag bli tillfrågad hur jag var klädd, om jag var berusad, om jag ”bad om det” utan att säga något alls?

Kan ni – ni snälla män som säger ”inte alla män” – berätta för mig hur jag ska göra? För jag vet faktiskt inte.

Allt jag vet är att jag är rädd

Chefredaktören Daniel Nordströmhar bloggat om insändaren: Män som gör kvinnor rädda - Nordström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons