Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sorglustig historia om en bok ...

Annons

Nu ska jag berätta en (sorg)lustig historia som illustrera tillståndet i samhällsinstitutionernas Sverige, om byråkrati, personligt ansvar etcetera.

Jag gick förra året i juni in på Västerås bibliotek och "krängde" bibliografin över hälsingeförfattaren Hans Lidman, Längs stigarna med Hans Lidman, över disk liksom. Gidlunds förlag, 414 sidor och illustrerad med bland andra Hans Lidmans egna bilder. Vi bestämde pris och jag lämnade mina personuppgifter. Sedan ringde jag tre gånger under sommaren och påminde om betalningen – som aldrig kom. Sedan tröttnade jag och tänkte att då fick det väl bli en gåva då – till kulturen.

Häromdagen cyklade jag förbi Västerås bibliotek och fick ett infall. Jag gick in och frågade efter boken. Jo, den var inne. Sedan ställde jag frågan:

Om jag lånar den och inte lämnar tillbaka den - vad händer då?

Ja då sänder vi en påminnelse.

Om jag ändå inte lämnar tillbaka den?

Då skickar vi en räkning.

Om jag inte betalar då?

Jaa, då vet jag inte vad som händer.

Då berättade jag att det var jag som hade skrivit boken, sålt den men inte fått betalt.

"Jahaaa, men gå upp och påminn dem då!" svarade man i informationen.

"Nja, jag skiter nog i det", svarade jag. "Det får väl bli en gåva då. Jag tycker det här är så kul att man kan skriva om det... "

Jag lade sålunda ut ovanstående konversation på Facebook och fick några kommentarer. Sedan fick jag ett infall igen. Jag lade även ut konversationen ovan på Västerås bibliotek, sjukhusfilialens Facebooksida – trodde jag eftersom det var den första och enda (?) Facebooksida som kom upp vid en sökning på Västerås bibliotek. Äsh, tänkte jag, samma firma i vilket fall.

I måndags kom repliken:Du har felaktigt postat det här inlägget på Sjukhusbiblioteket, Region Västmanlands, Facebooksida. Vi kommer att ta bort det här inlägget eftersom det inte berör oss . . .

Kära Region Västmanland, Sjukhusbiblioteket, jag ber om ursäkt om jag har hoppat i galen tunna. Jag ska tänka mig för nästa gång.

Jag är inte bitter, det handlar ju inte om många pengar. Och boken, den skänker jag alltså.

Göran Eriksson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons