Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En väl fungerande psykiatrisk vård

Annons

Överläkaren på avdelning 95 beslutade att skriva ut mig på fredagen, och då jag kände mig relativt bra godtog jag detta beslut.

Dagen därpå föll jag åter i depression men utskrivningen var omöjlig att ändra på; och enligt regelboken var det omöjligt med så snabba förändringar i kynnet. Att jag förmodligen var ett undantag från regelboken ville han inte höra talas om.

Vi gick direkt till psykakuten och satte oss att köa, och en förstående läkare skrev in mig på avdelning 91, en beroendeavdelning, eftersom det var fullt på de övriga avdelningarna. Så fort sköterskan öppnade dörren kände jag värmen strömma emot mig.Med ett leende presenterade hon mig för de övriga patienterna.

En satt med mössan neddragen; detta var hans identitet och ingen bad honom ta av den. De andra pratade vitt och brett om kommande fyllor.”Samhällets olycksbarn”, tänkte jag, ”vad har de att ge mig?”.

Till råga på allt började magsjukan grassera, och två killar blev internerade på sitt rum.Vi fick samsas om ett par ”rena” toaletter. Så småningom blev en av de manliga patienterna och jag riktigt goda vänner.

Han kallade mig vid förnamn, och det känns alltid mer intimt.Han fortsatte med små villor men insåg efter några dagar att supandet inte var värt det.Han skulle bli vit.

Hur länge det löftet kunde infrias vet jag ju inte, men kanske jag i alla fall sått ett litet frö.

Min beundran är stor för personalen, som behandlade alla med samma respekt. Alla kände sig sedda och månade om. Dessutom serverades vi måltider som var lagom stora och lagom nyttiga. Svårt att följa det schemat hemma.

Jag lärde mig dessutom att respektera en medmänniska även om hon är alkoholiserad.

Ulla Blomquist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons